”Offering my nearly new baby for sale, as it has gotten too loud. It is a male baby, nearly 28in (70cm) long and can be used either in a baby carrier or a stroller.” Den här annonsen resulterade i att en sjumånadersbaby omhändertogs av de sociala myndigheterna i Tyskland. Föraldrarna greps, misstänkta för trafficking. Mamman, som nu genomgår en psykiatrisk utredning, förklarar att annonsen var ett skämt.
Åsa Nilsonne
Ghana? Var ligger det?
Det här är Kofi Kingston, brottare från Jamaica. Fast egentligen heter han Kofi Sarkodie-Mensah och är från Ghana. Vadan detta? Jo, det anses omöjligt för en brottare att göra karriär om han kommer från ett land ingen i brottningsvärlden har hört talas om. Jamaica däremot, det känner publiken till, så därifrån går det bra att …
Sommarpratare 14/7
Ja, som en del av er kanske har sett ska jag vara sommarpratare (eller sommarvärd som det egentligen heter) den 14/7! Det är väldigt roligt, och jag funderar fram och tillbaka på vad jag ska säga, och på hur jag ska säga det… Jag har i alla fall skrivit min lilla 16 sekunderspresentation: den blev …
Om barn och hundar på eBay och Blocket…
Om svält i Etiopien, igen…
Nu är vi där igen. Regnen har uteblivit i delar av Etiopien, befolkningen som är beroende av sin egen skörd för överlevnaden svälter. Enligt UNICEF finns det just nu över 60,000 barn som är i akut behov av näringstillskott (inte bara mat) för att överhuvudtaget överleva. Situationen förväntas bli värre under de kommande månaderna.
I bild: Etiopisk måltid – injera med olika grytor/röror…
8/6 – Mot Aira!
Nu är det dags – avfärd kl 05.30…
Varför resa till just Aira? Jo, därför att Anette, kirurg och kompis sedan studietiden ska dit för andra gången. Hon ska vikariera för Erik Erichsen, sjukhusets enda kirurg som nu ska åka på välbehövlig semester. Första veckan ska de arbeta tillsammans, sedan kommer Anette att ensam ansvara för både kirurgi och förlossningsvård (40% av förlossningarna på sjukhuset slutar med kejsarsnitt). Hon kommer bland annat att vara ständig jour under de kommande fyra veckorna. Jag har en enklare uppgift: jag ska hålla henne sällskap i en vecka framöver, och skriva när jag hinner/orkar.
Vi ägnade gårdagen åt att vila och proviantera sådant som inte går att köpa i Aira.
Bild: Anette i Mesfins skruttiga bil, vårt lilla hus på sjukhusområdet.
Aira 9/6. 1 500 000 människor och två kirurger.
Första morgonen i Aira! Vi tar det lugnt, äter medhavd mat till frukost. Senare idag ska Zewditu komma. Hon tar över matlagning och städning under de kommande veckorna. Hon bor i byn, och har arbete när det kommer utländska medarbetare, annars inte. I bild: två benbrott – ett behandlat på sjukhuset, ett behandlat av en traditionell bonesetter. Foto: eget, och Erik Erichsen.
Aira 12/6 – vardag.
Idag har Zewditu köpt kaffe, 25 birr för ett kilo orostade bönor. Hon har lön per dag, 12 birr. Här finns inga arbetsgivaravgifter, inget pensionssystem. För en dagslön kan hon köpa ungefär ett halvt kilo kaffe, eller ett lass ved som en äldre kvinna har samlat och burit tillbaka till byn, eller 6 papayor, eller nio ägg… I bild: Anette på väg till sjukhuset på morgonen möter Zewditu på väg till huset.
Aira 12/6. Glesbygdspsykiatri.
Att ge sig tillkänna som doktor eller inte? Detta är ett litet dilemma som de flesta läkare aldrig riktigt löser på något helt tillfredsställande sätt. Det är trist när middagskonversationen övergår till en gratiskonsultation, trist när människor tror att alla doktorer är oerhört intresserade av att få höra allt om den oförskämda läkaren på vårdcentralen, eller om hur det var att operera korsbandsskadan. I bild: huvudlus.
Aira 13/6 – mer om mat…
Idag gick Zewditu och jag för att få vår inköpta teff mald till mjöl. Bara något hundratal meter från sjukhusentrén ligger en liten kvarn som drivs av en elektrisk motor. I bild kvarnen och mannen som äger och sköter den. Kunden häller ner det hon vill ha malet högst upp till vänster, sedan samlar hon ihop mjölet som kommer ut längst ner, och till sist vägs det, och betalas per kilo. Vi hade med oss 35 kilo (det ska räcka i nästan fem veckor), vilket kostade 4 birr och 50 cent. De små flickorna som tittade på trodde jag var släkt med någon som arbetade i kvarnen, men när jag frågade fick jag svaret ”De är här för att titta på dig…”
