Psykiater, professor emeritus & författare
Dags för en krönika igen, ett väldigt roligt uppdrag eftersom man för det mesta får välja ämne själv. Den här gången, påverkad av all optimism jag har utsatt mig för den senaste tiden, kommer jag att skriva om varför jag ser optimistiskt på våra relationer i framtiden.
Det kom en fråga: ”Det här har väl kanske inte med saken att göra men jag undrar om du har tänkt byta identitet och kön eftersom du numera kallar dig Magnus när du meddelar att något nytt hänt på din blogg.” Nej… Magnus hjälper mig med bloggen, ”subscribe” funktionen har ju inte fungerat på ett …
2 feb kl 17-17:45 på Idun i Umeå Folkets Hus kommer jag att hålla ett seminarium om att skriva kriminalromaner. Se hela programmet här: www.littfest.se
Jag har just varit i Stavanger på en spännande psykiatrisk kongress om beroende i vid bemärkelse: av alkohol, av shopping, av beundran, av illegala droger, av andra människor.
Vet inte om det här är bra eller dåligt. Har nu tränat i ett år (se tidigare inlägg från gymet…tex från 2007-03-02) Står fortfarande alldeles nära instruktören för att hålla takten, och det går riktigt bra (men om jag släpper instruktören med blicken blir det genast fel, så det finns litet kvar innan jag har kommit ikapp de andra…).
Överraskad blev jag när jag fick se att ”Vem är det som bestämmer i ditt liv” rekommenderas i en artikel om effektivitetslära i MacWorld nr10 (nov/dec)… Det är nog rekord i oväntade sammanhang! PS. Glöm inte att följa tråden om medicinstudier och straffade studenter.
För en del författare kommer böcker en och en. De kommer som en gåva, eller som en kompensation när författaren skriver om något svårt, eller som en oväntad och välkommen hittekatt som plötsligt sitter utanför dörren.
Jag håller på att läsa om James McClures kriminalromaner om Kramer och Zondi – en serie som aldrig förlorar sin förmåga att överraska, underhålla och (för en kriminalromanförfattare) utbilda.
I Bloggen ”Kandidaten” (se länk) beskriver kandidaten hur hon ska byta batteri i sin pacemaker. En annan blogg skrivs av en blivande läkare som presenterar sig bland annat med sin diagnos: diabetiker. Och ändå säger föreläsare till studenterna som ska bli läkare: ”Och ni som är unga och friska…” Är detta ett problem? Och hur ska vi i så fall åtgärda det?
Vill jag önska alla läsare – det är ni som gör bloggen! Största möjliga tack för era besök och kommentarer! Från en nästan julledig Åsa