Spegelneuronen har tagit över!

skivstang-1.jpegVet inte om det här är bra eller dåligt. Har nu tränat i ett år (se tidigare inlägg från gymet…tex från 2007-03-02) Står fortfarande alldeles nära instruktören för att hålla takten, och det går riktigt bra (men om jag släpper instruktören med blicken blir det genast fel, så det finns litet kvar innan jag har kommit ikapp de andra…).

Hursomhelst hade vi en ny instruktör härom veckan. När vi skille byta grepp på stången sa hon, helt oväntat: “Och så kan vi göra en liten flip…”

Istället för att lyfta ena knäet, stötta stången på låret och sedan skifta grepp släppte hon helt enkelt stången och fångade upp den igen med händerna åt andra hållet. Och jag, till min enorma överraskning, gjorde likadant, innan jag hade hunnit processa att jag inte visste vad en flip var, eller hur den skulle göras.

Jag stod där med stången redo för bicepsövningarna och hade ingen aning om hur det hade gått till. Spegelneuronen måste ha tagit över så effektivt att mitt beteende styrdes av instruktörens beteende, utan att ha passerat en massa delar av min hjärna som normalt engagerar sig i vad jag gör…

Intressant.

Tur att hon inte smockade till någon.

Hoppas att jag inte har tränat upp mina spegelneuron alldeles för mycket, det skulle kunna leda till alla möjliga intressanta problem…

5 svar på ”Spegelneuronen har tagit över!”

  1. Eller så är det en inbyggd reflexhandling i din hjärna – som att fånga en tappad kopp i köket. Plötsligt står du med koppen i handen och vet inte hur det gick till. Skulle du faktiskt tänka “nu måste jag fånga koppen, annars går det illa” skulle du aldrig lyckas. Kanske att det handlar om att du har börjat koncentrera dig på din kropp och träningen i sig snarare än att alltid göra allting “rätt”. Då tillåter du din kropp att handla reflexivt och inte via medveten tanke. Att du släppte stången kanske var spegelneuron, men att du fångade den igen var möjligen mest reflex och ett tilltagande förtroende för att din kropp kan klara saker på egen hand! 🙂

  2. Vad är det för intressanta problem du tänker på?

    För mig som hållit på med hästar sen barnsben låter det inte alls konstigt! Du har bara låtit en person med större kunskap inom ett specifikt område bli din ledare, och följer så henne med full uppmärksamhet under träningspasset! Min egen teori är att det är ett relativt vanligt flockdjursbeteende. Att göra som ledaren gör. Testa att springa bredvid en häst. En lös häst. Och det fungerar lika bra om du springer utanför hästens hage. Koncentrerar du dig till fullo på hästen så får du med största sannorlikhet hästens uppmärksamhet tillbaka. Testa så att tvärnita med kroppen i balans, och du ska se att hästen tvärnitar den med. Vänd och spring åt andra hållet och bli inte förvånad om hästen följer med, och härmar dina rörelser och kroppsspråk.

    Jag tycker detta med beteende är otroligt intressant, både djurs och människors. Djuren är ju oftast inte så hämmade av det talade språket, och allt huvudbry man kan få av det. Så djur är så mycket tydligare. Jag tror även att det är en anledning att många människor mår så bra av att vara med djur. Man släpper lättare alla tankar som surrar, och bara är med djuret. Och just där just då blir det mesta ganska okomplicerat!

    Tror det kan vara nåt liknande som händer på gymet. Eftersom det inte är så lätt att hänga med så måste man helt enkelt släppa allt annat, och verkligen koncentrera sig!

    Bara mina tankar.. Jag har aldrig tränat på gym, och känner ingen lust att börja heller, så det är ju bara spekulationer! Lite tankar som gick igång!

  3. Jovisst kännas det här igen, antagligen använder hästen också sina spegelneuron… Jag bara funderade över vad som kunde hända ifall en människa plötsligt började härma andras rörelser utan att själv kunna styra…

  4. Jag tror nog att människan själv kan styra.. I vissa situationer är det lämpligt att följa, släppa efter och ta in. Låta kroppen följa och koppla bort allt tankebrus. I andra situationer är det lämpligt att ta kommandot och styra.. Jag tror att vi människor är anpassningsbara! Allrahelst om vi är medvetna om fenomenet, och har förmågan att kunna släppa efter ibland! Tänk på ett dansande par om båda försöker föra, kontra om ingen tar sig an uppgiften.. Hur som helst ett väldigt intressant ämne!

Lämna en kommentar