Jag har just varit i Stavanger på en spännande psykiatrisk kongress om beroende i vid bemärkelse: av alkohol, av shopping, av beundran, av illegala droger, av andra människor.
Jag höll 3 workshops/miniseminarier och en plenarföreläsning om beroende ur ett DBT-perspektiv. Idén är att en hel del beroende upppstår när en individ försöker hantera smärtsamma känslor (alkohol minskar oro och skam, de flesta blir gladare av amfetamin och lugnare av opiater), och att individen i så fall behöver lära sig andra sätt att hantera känslor på innan beroendet kan tacklas på ett långsiktigt sätt.
Den psykodynamiska inriktningen verkar vara mer dominerande i Norge än i Sverige idag, så min upplevelse var att jag kom med något nytt och oväntat. Kul, men överraskande att det är så stor skillnad mellan länderna…
(Fler skillnader: engelska soldater i fältuniform (!) på hotellet och flygplatserna, svenska ord som ”städa” och ”övergiven” är inte omedelbart begripliga för den som talar norska, det anses udda att vilja ha mjölk i kaffet…)
Hej Åsa! Du verkar ha varit på en BRA konferens. Jag tror stenhårt på den mänskliga dialogen. att tillsamans undersöka svåra känslor. Och våga dem finnas där utan att agera ut destruktivt. TIINA
Hej! Jag skulle vilja läsa mer om beroende ur ett DBT-perspektiv. Finns denna seminarietyp på planeringsstatiet i Sverige inom kort? Finns det något du kan rekommendera att läsa inom området?
Spännande att det faktiskt finns kulturella skillnader mellan Sverige och Norge.