Igår talade vi om psykologiskt trauma på kursen, och jag nämnde Antony (som jag så ofta gör). En av studenterna berättade att hon hade lyssnat en hel del på hans musik – hon tyckte mycket om hans röst – men att hon aldrig funderat över texterna…
På bilden Harris Glenn Milstead som ”Divine”
Ett tema på psykologikursen är olikheter mellan människor. När vi är unga utgår vi ofta, av naturliga skäl, ifrån oss själva. Vi tror att det vi är rädda för också skrämmer andra. Att det vi strävar efter är något de flesta vill ha; (obs semikolon, litterärt, eller hur?) att våra övertygelser om vad som är rätt och fel gäller för de flesta. Det har kommit många överraskade funderingar över att kurskamraterna har så oväntade åsikter, upplevelser och prioriteringar.
Själv blir jag blir sällan överraskad över något studenterna säger eller skriver nuförtiden, men igår hände det!
Lyssna på Antony utan att höra texten? Hur är det möjligt? (Det ÄR utvecklande att vara lärare!!!)
Eftersom detta är min blogg ska jag nu berätta hur jag gör. Jag letar omedelbart upp texterna ifall jag inte hör vartenda ord. Jag tar reda på så mycket som möjligt om sångerna. I en sjunger Antony exempelvis om Divine. Jag kollar upp vem Divine är/var – Harris Glenn Milstead. Jag läser om honom. När det visade sig att han hade givit ut skivor köpte jag en (ingen höjdare för mig). Jag läser alla intervjuer jag kommer över, jag vet vid det här laget rätt mycket om Antony, allt för att jag ska få ut mer av att lyssna på hans musik.
Återkommer om detta, för det är något jag har funderat mycket över senaste tiden!
Hej,vad roligt att se att det finns andra i min åldersgrupp(jag är lika gammal som du Åsa) som älskar att lyssna på Antonys musik.Själv är jag trollbunden av hans plattor men har inte lyckats introducera hans musik bland mina jämnåriga.Jag har två plattor med honom och The Johnsons,har du fler tips,så dela gärna med dig.Varma hälsningar!
Men jag lyssnar på texterna.
Ett tips!
Antony and the J. spelar i Dalhalla utanför Rättvik lördagen den 2 juni!
Ååh Antony! Jag blir alldeles varm i hjärtat av att bara tänka på honom. Jag brukar kalla honom för Skönheten och Odjuret, eftersom han påminner mig om dem båda två, förenade i en och samma kropp och person.
Jag vill att Antony ska sitta i min soffa så jag kan krama honom och spela Death in June för honom och dricka te.
Har du kvar din hund, Åsa? Den stora varghundsblandningen med ett nanm som började på N (Nestor? Nelson?) ? Den var himla fin tyckte jag.
hej, har precis läst ut Smärtbäraren och tyckte verkligen om den. Den fick mig verkligen att tänka på det här med våran fixering vid kroppen. Min dotter som i år blir 21 har sedan 6 år tillbaka gått igenom anorexi(32 kg tvångsintagen i Lund)hetsätning, skurit sig och sedan under det sista året gjort ett antal självmordförsök. Idag mår hon bättre men man är förstås orolig. Jag har själv nu fått ”som ett brev på posten” väldigt ont i hela min kropp, Och orkar därför inte lika mycket som förr. Jag har varit förtvivlad från och till för att jag har gått upp i vikt, och funderar mycket på denna kroppsfixering som tar så mycket kraft och energi ifrån en.Genom en vän började jag lyssna på Anthony och hans sätt att sjunga gick rätt in i hjärtat på mej. Den 2:e juni var jag på Dalhalla och var med om något som kan liknas vid en frälsning!!! Att se någon som bara VAR i sin stora kropp och som förmedlade en sån kärlek och ömhet det har jag nog aldrig upplevt förr. Jag njöt och grät och var lycklig(som de andra 4000 oxå verkade vara)och förundrad över att en människa som verkar vara så otroligt känslig och komplex kan vara så generös med hela sitt inre. tack Anthony.Förresten kan jag tipsa om ett fantatiskt uppträdande av Anthony. På dvd:n ”I´m your man” som är en musikdokumentär om Leonard Cohen tolkar A helt förtrollande en av cohens låtar.Hela filmen är förresten otroligt bra.Rufus Wainright gör flera tolkningar som är lysande.