Jag, en bagarsotare?

brain.jpgKollegan tittade överraskat på mig. “Medicinsk psykologi?” Han tänkte ett tag, och konstaterade sedan: “Låter som att vara bagarsotare.” Jag blev först aningen förnärmad – att arbeta för att den kunskap som finns inom psykologin även ska komma läkare och deras patienter tillgodo låter väl inte så konstigt? Fast ju mer jag tänker på saken, ju mer ser jag vilken bra bild han gav mig. En sotare i bageriet. En vitdammig bagare på taket, invid skorstenen.


I måndags började kursen i psykologi, “min” kurs just nu, för blivande läkare. Nästan halva kursen, 54 stycken, har valt att skriva portfölj som examinationsform. Det betyder att de dagligen ska reflektera över det de upplevt på kursen. Det är ett fanatiskt sätt att få reda på vad de tycker! Rekommenderas varmt till alla lärare…

Hursomhelst: Många av dem har inlett med att berätta hur de ser på ämnet psykologi. Jag drar slutsatsen att det har hänt mindre med människors attityder gentemot psykologi än med ämnet som sådant på senaste tiden. Under de senaste tio, femton åren har psykologin genomgått en revolution. Den kallas ibland för den kognitiva revolutionen, och den bottnar i att vi nu äntligen börjar förstå hur hjärnan fungerar. Vad händer när vi ser en annan människa slå sig på tummen istället för att träffa spiken (vi kan få ont i vår egen tumme). Var sitter känslor? Var sitter omdömet?

Många studenter berättar att de närmar sig ämnet med misstro. Flum. Mjukt. Onödigt. Tar bara upp det uppenbara. För många krångliga och i grunden onödiga ord…

Nu träder bagarsotaren in på scenen. En doktor som talar om psykologi. Om hur kunskap om mänskligt beteende kan användas för att göra mötet mellan läkare och patient så optimalt som möjligt – och här har psykologin en hel del att erbjuda! Om psykologi som vetenskap.
Jag förstår att en del ser mig som en smutsig sotare i det rena bageriet. Själv ser jag mig som en doktor med ett specialområde som alla andra – det är ju normalt att en njurläkare kan mer om njurar än vad en ögonläkare kan, och vice versa. Jag kan, och ska kunna, mer om beteende. Om hur vi kan förstå att vi gör som vi gör, och att patienten gör som hon eller han gör….

2 svar på ”Jag, en bagarsotare?”

  1. Ja, jösses. Då får jag betrakta mig som en stolt sotare. Håller på att lära mig mitt hantverk (lång utbildning nuförtiden för sotaren.. jag är inne på min tionde och sista termin).

    Jag tycker det är smått fantastiskt med en doktor med psykologisk kompetens. Smått fantastiskt och fullkomligt logiskt. Likaväl som fler psykologer borde få och ta sig möjligheter att lära sig tala doktorernas språk. Det är ju samma människor vi arbetar med. Med olika kompetens och specialiteter möter vi samma människor.

    Säg mig nu: Lyckas du väcka deras intresse och bemöta deras misstro? Tänker mig att du mycket väl kan vara rätt kvinna för det jobbet.

    Själv är jag både bra på att baka och har dessutom genom min utbildning fått en introduktion till läkarens syn på psyket. Senare i min karriär hoppas jag få lära mig mer. Det verkar komplicerat och svårt men jag gissar att de krångliga orden skäller högre än de är farliga…

    Jag tycker mycket om att läsa det du skriver. Både här och i bokform. Tack, tack.

  2. Enligt min mening har psykologin en helt solklar plats på läkarutbildningen.
    Jag tror nog att till och med patologer har nytta av medicinsk pykologi.

    Kan man köra en hel termin med cellbiologi så…

Lämna en kommentar