Att inte ha en bok på gång är märkligt destabiliserande – en pågående bok drar åt sig så mycket energi att livet blir ganska enkelt, särskilt om den ska skrivas samtidigt som ett vanligt arbete kräver sin tid och sitt engagemang. En timme över? Skriv! En liten stund att tänka på innan man somnar? Fundera på repliker, på hur kapitel fem ska sluta…
Nu har jag för första gången på många år inte en bok hängande över mig som borde varit klar för länge sedan – det ger tid att gå på bio, tid att fundera, jag får plötsligt ett helikopterperspektiv på livet. Det är rätt besvärade, det mesta ser så litet ut uppifrån.
Hursomhelst tar nästa kriminalroman små myrsteg framåt. Jag har just fått kontakt med Zerai Alemseged (bild), etiopisk palaeontolog som leder utgrävningar just i Afarregionen. Jag hoppas kunna intervjua honom i sommar, vilket kommer att börja bygga skelettet för nästa bok.
Jag har även bestämt träff med en gamkännare som ska hjälpa mig med prologen där gamen är den första som hittar kroppen… (jag vet inte vems den är just nu, men det gör ingenting, det kommer).
Måste även ta reda på mer om fåglars sinnen – hur ser en gam? Vilka färger, till exempel, och med vilken upplösning ser den marken från tusen meters höjd? Vad har den för luktsinne? Så börjar små detaljer stabilisera bygget, och så småningom kommer det som nu är en tankelek att förvandlas till ett monster som tar över mitt liv…
Låter spännande. Musik är alltid inspirerande och framkallar ”bilder” som kan översättas i ord.
Vilket bra uttryck!!
Tillvaron behöver nog ”destabiliseras” med jämna mellanrum, så att man kan hämta andan, stämma av med sig själv och vid behov korrigera kursen, innan man ångar vidare.
Åsa, jag hoppas att du fortsätter att varva ner, fundera och ”inte göra någonting”! (Det kanske du redan gör, men det lät inte så i det du skrev!)
Själv ska jag jobba på att våga destabilisera tillvaron. Då kanske de meningsfulla tankarna (och KÄNSLORNA) vågar sig fram (huh så hemskt!!)
Nämen grattis! Passa på att njuta! Helikopterperspektiv kan nog behövas då och då, och tids nog tar nog boken över som du så fint skriver. Man kan ju ändå, hur högt helikoptern än kan ta sig, se in i framtiden! Så ta tillfället i akt och njut av utsikten!
Jag har efter en relativt turbulent tid äntligen fått lite stabilitet i tillvaron. Så jag försöker verkligen unna mig att glassa, bara njuta av tillvaron som den är. Glädjas åt mitt nya jobb och lära känna mina trevliga kollegor bättre! Se hur det växer i trädgårdslandet och jaga bladlössen med såpavatten. Helikopterperspektiv i lättsam förpackning! Trevlig sommar!