De senaste två veckorna skulle jag ha skrivit intensivt på nästa bok. Det har jag inte gjort. För första gången sedan första boken kom ut i början av nittiotalet har jag varit helt ledig. Annars har varje helg, varje semester inneburit en övergång från arbete ett till arbete två. Nästan alltid har jag varit försenad, förlagen ligger på, tiden räcker inte till. Panik!
I sommar är det likadant, men det har inte gått att skriva. Jag har inte haft ork, så jag har prövat med att bara ta det lugnt, bara vara. Det är en märkligt lyxig upplevelse, men boken blir ju inte skriven, och jag misstänker att det jag vinner på mina kravlösa dagar förlorar jag på nätterna när jag vaknar och inser att ytterligare en dag av den tid jag själv kan bestämma över, den tid jag har för mitt författarskap, har runnit iväg oanvänd. Och jag vill skriva den här boken, jag är övertygad om att jag har något att säga, och att jag kan skriva den. Samtidigt närmar sig terminsstarten med undervisning, möten, studenter, m.m. Då kan jag inte samtidigt koncentrera mig på min pågående bok, och övergången kan vara nog så smärtsam. Prövar med acceptans så gott det går.
Hursomhelst är det märkligt att inte skriva. Märkligt att inte uttrycka sig, manifestera sig i tanke, känsla, ord. (Mitt nästan dagliga pyssel med Zeldas blogg och levnadsbeskrivning räknas inte, ur det här perspektivet…)
1 svar på ”Scribo ergo sum (?)”
Lämna en kommentar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
…och att stå emot – att INTE jobba, prestera, är trots allt den yttersta utmaningen. DET om något är att ta makten över sin tid. Visst får det konsekvenser, men inte alls så tokiga konsekvenser som om du hade arbetat mot din kropps och ditt sinnes vilja! Boken ville kanske inte bli skriven riktigt, riktigt än…. Du VET att den där dagen då allt bara rinner ur dig – den kommer.
Jag har preces läst din; Ett liv att dö för, igen. Den är fantastisk. Och jag har svårt att tro att den spännande upplösningen och den perspektivfulla handlingen pressades fram ur måsten. Har jag rätt?
En annan bok jag skummat på nytt är Dalai Lamas ”Lycka på arbetet”. Ger oss de där sköna, självklara perspektiven tillbaka.
Du är så fantastisk på alla sätt att du kanske inte alltid märker det själv, Åsa. En sån inspiratör på så många plan.
Jag jobbar som psykolog inom arbetsmedicin och hälsocoaching, har en massa döttrar och ett galet liv med herrgård, leda gympa pass, djuren och skrivandet och…. en massa drömmar om att få åka till Afrika o uppleva. Det har jag fått lite tack vare dig! Jag har med mig dina föreläsningar o din acceptans litteratur i bagaget i vad jag gör. JAg piggas upp av dina underbara inlägg på hemsidan.
DU GÖR MASSOR. För andra. Rikta lite mot dig själv – m gott samvete nu. Så du orkar fortsätta m det.
Du HINNER skriva.
”Life is a playground, not a laboratory.
An adveture, not a test.”
Kram C