12 svar på ”Paus…”

  1. Prenumererar på din blogg och hade just kommenterat med en god vän att jag saknar dina ord i min vardag. Har därför börjat läsa “Bakom ljuset” och är såååå glad för dina böcker. Den här är det något alldeles speciellt med.
    Allt gott och välkommen tillbaka i april!

  2. Hej Åsa, vilken trevlig blogg du har.
    Har läst det du skrivit om Onni, han var min farbror, jag är son till Erik Niskanen.

    Jag håller på med en hemsida till Onnis minne och samlar just nu in så mycket material jag kan få tag på.
    Det skulle vara mycket roligt och intressant att få träffa dig och prata om Onni och Etiopien.
    Du får gärna höra av dig om du tycker det låter intressant.
    många hälsningar Ulf Niskanen

  3. Jag hoppas att resan och arbetet i Etiopien har varit givande. Jag klickar in här lite då och då för att se om du har uppdaterat bloggen. Ser fram emot att läsa dina inlägg igen!

  4. Jag har inte läst bloggen , men boken om mindfulness.
    Måste säga att jag blev mycket förvånad över Ditt yttrande ( snarast pekpinne) till Anna Odell i svt4 igårkväll.
    Jag trodde att Du stod på de utsatta flickornas sida och kände till hur destruktivt spännbälte upplevs, även av oss anhöriga.
    Jag ser det som en ren tortyrmetod mot dessa utlämnade flickor med ångest, självskadebeteende och i många fall ätstörningar.
    Att lägga suicidala unga männsikor i bälte i flera timmar som sker idag är djupt ovärdigt ett humanst rättssamhälle.
    Jag blev så besviken att Din bok i min bokhylla nästan åkte i soporna.

    Annika

  5. Min kommentar, kritiska synpunkter gällande din syn på bältesläggning i svt4 igår med Anna Odell och konstfack som tema, har inte kommit med här. Jag trodde du försvarade en värdig vård av suicidala unga människor, inte försvarar medeltida tortyrmetoder.
    Testar igen.

    Annika

  6. Hej Åsa, har läst vad du skriver här i ett par år och det har varit till hjälp i detta knepiga att bli sig själv, och att vara sig själv även som doktor.. Tack så mycket!
    Jag hoppas att förlängningen av din bloggpaus är självvald och att du har det bra.

  7. Till Annika: dialektiken var rätt svår: å ena sidan är det mindre farligt att ligga i bälte än att hållas fast av ett antal stressade och rädda vårdare, å andra hand är det – som Anna påpekade – tyvärr ibland personalens oförmåga att få till en fungerande kontakt med en desperat patient som leder till att hon eller han hamnar i bälte.
    Hursomhelst har resultatet av programmet blivit att Birgitta Rydberg och jag ska skriva en (debatt?) artikel om bältesläggning som ibland sker på ett olagligt och, som du säger, destruktivt och kränkade sätt…
    Jag försvarar inte medeltida tortyrmetoder, jag skulle vilja att personalen hade den utbildning de behöver för en sådan här situation – vi kräver det inom kroppsvården, och det är bedrövligt att vi inte gör detsamma inom psykiatrin.

Lämna en kommentar