Det är fantastiskt förmånligt att ha ett arbete där jag fortfarande kan bli överraskad i vardagen. Så har skett även denna termin. Våra nyantagna studenter åkte först iväg på ett introduktionsinternat, sedan kom deras första riktiga undervisningsdag. Den inleddes men en genomgång av offentlighetsprincipen och dess undantag, bla. sekretesslagstiftningen. Sedan berättade en man om sin hjärinfarkt. Vi följde upp med en översikt över utbildningsplanen och på eftermiddagen fick studenterna mingla med människor vars arbete berör studenterna framtida yrkesverksamhet. De fick gå runt och tala med sjukvårdspolitiker, psykologer, handkirurger, kardiologer, en ung kollega från Pakistan och ett fyrtiotal till. En av frågorna på uppgiften som ska lösas efter dagens insatser är vad som överraskat dem mest under dagen.
Här är några exempel på studentsvar:
”Jag blev förvånad över att vissa äldre studenter säger att om de fick göra om sin utbildning så skulle de förmodligen inte ha pluggat riktigt lika mycket den första terminen som de faktiskt gjorde.”
”Det som har överraskat mig mest är de olika känslor som har dykt upp inom mig. Jag har för första gången under alla mina år i skolan känt att jag har hamnat ”rätt”. Speciellt så har det känts när jag har kommit i kontakt med läkare, lärare och läkarstudenter på högre terminer.”
”Jag tyckte att mötet med de två personer som fanns med under mingel-halvan av dagen och som bestämt sig för att donera sina kroppar var väldigt intressant och fint. Jag tyckte att de gjorde ett väldigt sympatiskt intryck som jag tror jag kan bära med mig när jag än dag står med ett ”preparat” och tänker på vem personen bakom skulle kunna vara. Jag tyckte att deras motiveringar till varför de hade donerat sina kroppar var bra och jag tror det kommer att kännas som en trygghet vid en dissektion.”
Andra studenter är överraskade över att symtomen på hjärtinfarkt kan vara så olika från person till person, att handkirurger fortfarande använder blodiglar, att panikattacker och hjärtinfarkter kan ge liknande symtom.
Inget av ovanstående överraskar mig, men i år har en student lyckats slå mig med häpnad: den studenten blev inte överraskad av någonting. Jag undrar om hon/han kanske lägger in en annan betydelse i ”överraskad” än de andra studenterna? Om hon/han bara minglade med människor vars specialiteter hon/han redan kände till? Om hon/han inte var nyfiken på något och därför inte fick ett oväntat svar? Om hon/han var så rädd för att svara ”fel” att det inte blev ngt svar alls?
Jag ska försöka få facit!
Under den senaste veckan har jag i min utbildning stött på två situationer som upprört mig mycket. (Se inläggen ”En mörk förmiddag” och ”Medmänsklighetsplikt?” på min blogg.) De har fått mig att fundera kring vad som lärs ut på läkarprogrammet och varför.
Jag har förstått att du är involverad i läkarutbildningen i Stockholm. Hur ser du på vad studenterna får lära sig om bemötandet av patienterna?
Lycka till till alla studenter i deras utbildning! Hoppas de får lära sej lite om Stevens Johnson syndrom också så småningom, så vi drabbade slipper lida så mycket pg a okunskap, feldiagnoser och oförståelse inom vården. Skulle vara intressant att veta hur många timmar i utbildningen som ägnas åt mediciner och deras ev. biverkningar. Har du Åsa någon aning?
Stevens Johnson syndrom=allvarlig brännskadeliknande hud- och slemhinnereaktion oftast utlöst av läkemedel.
Ny termin även i Uppsala och en het debatt om den ”morddömde studenten” ska få träffa patienter eller inte (LT 2009-02-09 http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11376).
Har du någon kommentar i sammanhanget? (Vill minnas att du skrev i LT när samme student började på KI.)
We have a giant timer counting down and a ceuzmtoriped woman’s voice that comes over a speaker system saying, BEGIN. , 2 mintues remaining. 1 minute remaining. Pretty damn nerve racking, but also kind of exhilarating.