I slutet av förra månaden upptäcktes två stora bilbomber i centrala London innan de hade detonerat. De troliga gärningsmännen visar sig vara läkare, huvudsakligen från mellanöstern, samt en indier. Hur är det möjligt, frågar vännen, att läkare, av alla människor, försöker bomba oskyldiga civila?
Det finns fler exempel på läkare som tröttnat på att behandla individer och som vill förändra hela samhällen istället – med våld ifall det inte går på något annat sätt. Här får du tillfälle att göra ett litet test: vilken/vilka av följande var läkare?
Castro? 
Che Guevara? 
Arafat?
Rätt svar:
Che Guevara blev klar med sin läkarexamen 1953. Arafat däremot var civilingenjör, och Castro jurist (många tror att de var läkare allihopa).
Och hur en läkare kan börja tycka att människoliv inte är så viktiga, att revolutionen måste få kosta? Är det svårare att förstå än att präster av olika slag predikar krig, och de troendes plikt att avrätta oliktänkade?
Det stora slaget där de onda (de) möter de goda (oss) finns i var och varannan film, i myterna och i sagorna. Hjältarna är inte de som springer runt i utkanten och hjälper de sårade – hjälten är den starke krigaren som har haft ihjäl så många fiender som möjligt. Det är nog ur det perspektivet vi måste se kollegorna som planerar ett dråpslag mot London, såsom deras egna städer har drabbats av krig och inre splittring.