I svenska skolan får barnen lära sig vilka djur de lever tillsammans med: såhär ser en älg ut, detta är en räv, såhär kan du skilja mellan en ofarlig snok och en giftig huggorm, och så vidare. Under mina år i skolan i Addis Abeba fanns den lokala faunan dock inte på schemat, och det verkat den inte göra i Basra, Irak heller. Där har det spritt sig ett rykte att engelsmännen har släppt ut männisoätande grävlingar för att skapa panik.
En del djur har skjutits, och visat sig vara honungsgrävlingar (fri översättning av honey badger). Den lilla grävlingen väger upp till 14 kg, den äter inte människor, och den har funnits i trakterna långt innan engelsmännen tågade in i Basra.
Eftersom invånarna i Basra inte verkar ha vetat om hur deras grävlingar ser ut och beter sig har paniken dock spritt sig.
Det är intressant att fundera över hur vi stämmer av våra övertygelser (engelsmännen har släppt ut livsfarliga djur för att terrorisera oss) med våra kunskaper (hur ser djuret ut? vem har sett det? vad skulle det annars kunna vara?).
Har vi inga kunskaper blir vi lättare offer för felaktiga övertygelser, och då faller vi tillbaka till att konstatera att en välfungerande skola borde vara högproiriterad i de samhällen som vill att deras medborgare ska kunna dra korrekta slutsatser om det som sker runtomkring dem.