Om hjärnans förmåga till konstruktiva felbedömningar

9127120244.jpg
Här ser ni omslaget till en bok som inte finns. Den heter “Mindfulness i hjärnan”, och det är jag som är författare. Manus skulle lämnats 1/4, boken ska ut tidigt i höst, och jag sitter nu och skriver så mycket jag kan. Just nu på kapitel 1 av 4. (Det handlar om putsning, det är egentligen bara kap 3 som inte är hyfsat klart).
Det lät så enkelt, tyckte jag, och gjorde därmed en av mina vanliga felbedömningar: jag tror alltid, varenda gång, att en viss bok ska var så lätt att skriva att det kommer att gå på nästan ingen tid alls. Varenda gång har jag fel. Men inte lär jag mig något av det.
Det brukar sägas att det är precis innan man ska föda som man plötsligt kommer ihåg hur det faktiskt var förra gången, men då är det ju aldeles för sent att ångra sig. Likadant är det med böcker – de här veckorna stoppas undan i någon av minnets djupa garderober, och precis som all möda är glömd när man får sitt lilla barn i famnen, så är allt slit borta ur minnet när det första vackra, löftesrika exemplaret av den nya boken dyker upp, färsk från tryckeriet…
Och jag är så glad över att jag aldrig minns hur det var – annars hade jag nog inte haft 3 barn, och inte skrivit mer än en bok…
Och den här boken som sammanfattar något av senaste tidens neuropsykologiska forskning med mina erfarenheter av mindfulness ÄR rolig att skriva…
Men nu ska jag åter till kapitel ett…

22 svar på ”Om hjärnans förmåga till konstruktiva felbedömningar”

  1. “Det brukar sägas att det är precis innan man ska föda som man plötsligt kommer ihåg hur det faktiskt var förra gången, men då är det ju aldeles för sent att ångra sig.”
    Hahaha, det där känner jag igen.

    Nu har jag en bok att se fram emot igen. Längtar innerligt!!

  2. Nu är kapitel 1 klart. Nu tar jag itu med referenserna till kap. 2. Sedan resten av kapitlet. Detta måste bli klart idag, så att jag kan ägna lördag morgon och kväll åt kap 3, och söndagen åt kap. 4.
    Inledningen och slutorden är färdiga och inskickade.

  3. Ler stort. Önskar dig Åsa, en trevlig midsommarfest – nästa år.

    Nästa midsommar läser jag nog din bok, för tredje gången. Jag uppskattar mycket dina andra böcker, ska du veta. Det finns så mycket jag tar till mig, och som hjälper mig i kris, och vardagsliv.

  4. och nu, söndag kväll, är kapitel 2 klart, och referenserna till kap 3 i det närmaste färdiga. Hoppas att Lena Albihn, min redaktör kommer att ha fullt upp med två reviderade kapitel och tre referenslistor i morgon, så att hon inte saknar kapitel 3 som jag hoppas blir klart under dagen i morgon…
    Ngn som har ett bra citat om hjärnan och våra känslor (kort, roligt och korrekt)?

  5. Måndag 9.30. kapitel 2 och referenserna till kap 3 är nu inskickade. Nu ska bara kapitel 3 bli kart – det SKA gå under dagen, så kan jag titta igenom det en sista gång i morgon bitti när jag är som piggast… Ska även försöka bli klar med referenserna till kap. 4 under dagen – har tittat igenom dem och sett att det fattas en del. och så ska de sammanfattas och organiseras…

    Sedan är det bara kap 4 kvar, och det ät till c:a 60% klart
    Jag får slita för att hålla de positiva emotionerna vid liv…

  6. Deadline – den sista, absoluta om boken ska komma ut i tid, är i morgon bitti. Sliter med kapitel 3 o fyra, det är som att dreja, de finner sin form litet mer för varje timme…
    Lena Albihn har gått igenom hela referenslistan so är ovanligt lång för en populärvetenslaplig bok – varje referens är försedd med en kort kommentar och eller sammanfattning, meningen är att även referenslistan ska kunna läsas…

  7. Hej

    Vilken rysare…inte svårt att leva sig in i. Lycka till !

    Fick precis i min hand “Vad är praktisk kunskap” – Södeertörn studies in practical knowledge i min hand. Syns mig som en underbar liten bok som ofelkomligt får mig att tänka på när du , för åtskilliga år sen, föreläste om Sokrates undervisning.

    (PS Tack för tipsen förra sommaren ang “känslobaserad kirurgi”. Har inte riktigt följt ditt råd att undvika begreppet intuition….DS)

    Några Afrika-turer på gång ?

  8. Med darr på ribban…
    Skickade just iväg det sista, då har min snälla redaktör suttit och redigerat stycke för stycke allteftersom jag skrivit. kl 13 var den sista sista sista deadlinen eftersom det ska gå till sättning idag. Jag steg upp kl 5 i morse, nu är jag trött.
    Och det är ingen lång text – problemet är att jag gör som Churchill — börjar med att skriva LÅNGT, sedan kondenserar jag, och kondenserar, och kondenserar. Tar bort, förenklar, och tar bort.
    PUH!!!

  9. Igår kom korrekturet…både ångestväckande (nu är snart tärningen kastad, osv – det kommer snart inte att gå att förbättra texten ytterligare) och skönt (är riktigt nöjd med det jag hunnit läsa…) Nu har jag helgen o början av nästa vecka på mig att göra det som går att göra, sedan kan jag återgå till Zeldamanuset. Ska försöka flytta fram min träff med min redaktör från 14 till 9/7.

  10. Idag, torsdag 9/7 kl 14, ska jag gå igenom sista halvan av korrekturet med min redaktör – vi gjorde första halvan i tisdags. SEDAN ÄR DET KLART! KOnstigt nog släppte stressen redan igår – veckorna innan har jag vaknat på nätterna och kommit på en formulering, eller ett stycke som ska byta plats. Jag har varit orolig att inte hinna, orolig att det hela inte ska vara tillräckligt bra, orolig över att inte få sagt det jag vill ha sagt…
    Men nu är det över. Sitter exempelvis nu o skriver i bloggen i stället för att göra desperata sista-minuten ändringar i korrekturet…
    Sedan tar jag itu med Zeldaboken – känner mig litet som en femkapare – nu har jag ägnat mig åt kulstötning – ska bli kul att få hoppa höjd som omväxling! Har i stort sett en hel och relativt ostörd månad på mig…

  11. Kul att det ordnade sig! Har sett fram emot att läsa boken sedan jag hörde talas om den – och blev ju lite orolig i början av bloggtexten att den skulle bli försenad! Ha en riktigt skön. lustfylld och avkopplande tid med ditt hundbokprojekt – som främst min sambo ser mycket fram emot. Med hopp och önskan om fler soliga sommardagar!

  12. Roligt att höra att boken är efterlängtad! Jag ska göra vad jag kan för att ge den en god start i livet. Man blir ju så hemmablind till slut att det är svårt att riktigt se vilken plats den kan inta, eller vilket tomrum den kan fylla… (Fast jag hade en mycket klar bild när jag började skriva).

  13. Läste boken strax efter den kom ut, skall nog läsa om den. Tyckte den var väldigt bra.
    Såg dig på TV med Fredrik Lindström, där talade du bland annat lite om personer med Asperger.
    Själv har jag nog en kombination av ADHD/Asperger/ socialfobi.

    Alldeles nyligen slog det mig att det jag mår dåligt av är inte mina NPF-problem utan faktiskt av den Komplexa PTSD jag samlat på mig under alla år jag inte kunnat förstå min omvärld. Även det att omgivningen missuppfattat mig har troligen bidragit ganska mycket till mina problem. Eftersom deras agerande mot mig har byggt på en felaktig uppfattning av vad jag velat förmedla, har deras svar mot mig gått mig helt förbi.
    Bland annat har en del småflickor (under 60, är 64 själv) tydligen uppfattat att jag vist annat än medmänskligt intresse av dom.

    Alla dessa missuppfattningar har med tiden samlats till en sådan mängd att jag nog delvis tappat greppet om min omvärld. Har till stor del valt att isolera mig från omvärlden. Det är ju faktiskt ett av de symptom som passar in både för personer med AS och med Komplex PTSD. Även en stor mängd andra symptom överensstämmer.
    Inte med det sagt att det är samma problem.

    Vad jag tror är att vi med NPF störningar, genom våra svårigheter får sådana problem med omvärlden, att vårt största problem med tiden blir den förvärvade Komplexa-PTSD’n.

    Har under flera år varit aktiv på Aspergerforum, även det jag läst om mina forumkamraters problem, verkar stämma väl överens med Komplex-PTSD

    Ett långt och kanske något virrigt inlägg, själv betraktar jag mig mest som en byfåne, med alla mina idéer. Förväntar mig inget svar.

Lämna en kommentar