Dömda studenter en gång till…

img_0292.jpgNej, läkar, psykolog, och sjuksköterskeetbildningarna (för att bara nämna några aktuella vårdyrken) blir inte klassade som skyddsutbildningar, vilket är det som krävs för att vi redan vid antagningen ska kunna ta reda på ifall de sökande har dömts för brott av olika slag. Det blev resultatet som presenterades i dagarna av regeringens utredning.

I stället ska landstingen kunna vägra dömda studenter att göra praktik, eller kliniska placeringar, på landstingsdrivna enheter vilket gör att studenten inte kommer att kunna godkännas på sina kurser.
Så gick det för den aktuelle morddömde studenten (som började på KI och sedan blev antagen i Uppsala). Han fick ingen praktikplats i Uppsala, anmälde Uppsala universitet till Justitiekanslern (JK) för att universitetet inte ordnade en plats för VFU åt honom, men Uppsala Universitet fick rätt.

Själv hade jag föredragit en registerkontroll innan antagningen. Det hade blivit lika för alla, och lätt att hantera.
Det är i och för sig inget problem att själv ringa och begära ett registerutdrag – sönerna har fått göra det när de har arbetet på dagis så de kan nu visa svart på vitt att de aldrig fällts för pedofili. Samtidigt säger jag, misstänksam som jag är, att det pappret som blir hemskickat måste vara varje förfalskares dröm.
Sedan måste vi ju veta vilka brott som ska vara diskvalificerade – det kan ju inte vara rimligt att varje vårdcentralschef ska fatta det beslutet själv: ”här kan vi tänka oss att ta emot någon som begått en våldtäkt när han/hon var full, men inte någon som begått ett grovt rån i nyktert tilstånd”.
Till sist har vi det trassel som alltid uppstår när studenter ska hantera blanketter. Vad ska vi göra med studenten som dyker upp på sin vårdcentral men säger sig ha glömt utdraget hemma?

Mest orolig är jag för att vi låter den här frågan sakta sjunka undan så att ingenting blir gjort. Då öppnar vi för riktigt otrevliga scenarios – vi kan ju minnas att den aktuelle morddömde studenten inte blev upptäckt, han blev angiven. Ifall vi låter allt gå kan en person med ett brott i baggaget nu bli det idealiska utpressningsoffret: ta med dig narkotikaklassade preparat till mig ur medicinskåpet, annars får ditt universitet reda på att du suttit i fängelse för narkotikabrott. Låt mig sitta vid landstingets dator (med din inloggning) en kväll nästa vecka, annars kommer du aldrig att ta någon examen.

Så nu får vi försöka lösa detta på bästa sätt…

I bild: Harold Shipman, den brittiska läkaren som mördade över 200 patienter, mest kvinnor, under åttio och nittiotalet (antagligen redan tidigare). Mestadels injicerade han dem med en överdos heroin.
Redan 1975 dömdes han för att ha förfalskat recept på petidin (smärtlindrande) för eget bruk.

6 svar på ”Dömda studenter en gång till…”

  1. För fort fram: det visar sig att högskoleverkets utredning än är än så länge är
    ett förslag till regeringen, något beslut har inte fattats.
    Då finns det kanske urtmme att påverka!

  2. Att lägga ut ansvaret på varje praktikplats är att underminera ett system av lämpliga studenter genom att man redan vid intag öppnat upp för alla människor oavsett bakgrund. Det kan vara svårt att se och upptäcka studenters kapacitet och lämplighet när de har relativt korta placeringar och i samband med dessa träffar många och flera olika yrkeskategorier hur de som individer fungerar. Det kan finnas en risk att studenterna glider igenom praktikplats efter praktikplats och att ingen riktigt ser eller förstår hur studenten egentligen fungerar. Även och trots att studenten kanske har fungerande handledare. I slutänden kan därför studenter passera igenom nästan hela utbildningar trots att små indicier förekommit genom åren som talar mot individens lämplighet för vårdyrket, oavsett kommande profession. I klinisk praxis saknas tillräckligt bra instrument för att kunna utvärdera studenter på ett objektivt sätt, kanske för att den kliniska verksamheten i sig saknar egna instrument för att utvärdera sig själva och sin egen verksamhet.

  3. Denna är en mycket viktig fråga, och jag håller med om att det vore mycket enklare för alla inblandade om man redan ”vid porten” fick visa ett rent kort.

    I Sverige är personnummerssystemet näst intill perfektutformat så att det skulle bli mycket svårt för eventuella skojare att ta sig förbi. I många länder där en sann identifikation är långt svårare att påvisa än i Sverige så har man ändå med framgång infört system med registerkoll när det gäller läkare, sjuksköterskor, andra arbeten med barn eller annat etiskt ansvar.

    Tar fram det snarast säger jag! Att istället släppa in brottslingar på utbildningar för att sedan förbjuda dem ifrån sin utbildningspraktik blir både dyrt och lite väl lurigt.

  4. Man kan gå miste om många fina och intelligenta, GODA människor, med bra värderingar om man dömer ut dom för något de gjort i sin ungdom. Jag tycker man ska vara riktigt försiktig med att införa sådana kontroller som registerutdrag. Detta måste ses i ett långsiktigt perspektiv. Människor kan verkligen förändras och då måste de få en chans!

  5. Vad vill man uppnå egentligen? Perfekta människor finns inte! Under perioder i sitt liv gör man fel, begår misstag osv, men när har en människa sonat sitt brott? Visst, straff följer på brott men sen då? Kan någon tillåtas gå vidare? Läkaren eller sjuksköterskan som klarade sig lysande genom utbildningen kanske misshandlar sin fru eller man hemma.

Lämna en kommentar