Om att rätta 125 psykologitentor…

skrivning-1.jpg“Misdiagnosis is a window into the medical mind” skriver Jerome Groopman (se inlägg från 2007-05-05).
Just nu känns det som om “Written examinations are a window into the students’ minds”.

Studenterna får välja om de vill examineras genom dagliga reflekterande portföljblad, salstenta eller hemskrivning. Just nu har jag läst drygt 300 portföljblad, jag har precis blivt klar med 21 salsskrivningar (av 37) och jag har hunnit igenom några av hemskrivningarna. Studenterna har rätt att få sina resultat inom 2 veckor, så jag har resten av helgen, och början av nästa vecka på mig.

Att läsa portföljblad är nästan alltid roligt. De kan vara underhållande, tankeväckande, sorgliga eller överraskande, allt utifrån vad den enskilde studenten väljer att skriva om. De är ofta personliga, och jag försöker att ge personlig och förhoppningsvis användbar feedback på de flesta (ibland förfaller jag till att bara skriva “Bra!” eller “Utmärkt”, men oftast skriver jag detaljerade, specifika svar/kommentarer).

Att rätta salstentor är däremot så mördande trist att jag måste hitta på små knep för att bli klar överhuvudtaget.
Om jag exempelvis tar mig igenom en som är knappt läslig får jag sedan välja ut en som är lättläst och välformulerad.
När jag är klar med fem till belönar jag mig med en kaffe på terrassen. I bästa fall är det enkelt: Studenten förstår frågorna, svarar på dem, och gör det kort och relativt koncist. En sådan skrivning är rätt kul att läsa, jag får tillfredsställelsen av att faktiskt se att studenten har förstått kursen. I andra fall är det betydligt värre: Studenten, som ju måste vara läskunnig, väljer exempelvis att svara på en helt annan fråga än den som ställs, ofta långrandigt, i förhoppningen (gissar jag) att den stackars examinatorn ska ge upp och godkänna svaret bara för att slippa läsa igenom det. Ofta är de skrivna med ovässad blyertspenna, och innehåller strykningar, halvdant suddade ord, och meningar som fortsätter runt i marginalerna. De här är fruktansvärt sega att ta sig igenom, på jakt efter de små guldkorn som ändå kan dölja sig i texten. I salskrivningarna, i motsats till portföljbladen, döljer sig sällan några överraskningar som gör mig till en bättre lärare. Där kliver inte den enskilda studenten fram i sin komplexitet.

Nej, efter att ha utgjutit mig över detta ska jag nu sätta igång och rätta några till!

1 svar på ”Om att rätta 125 psykologitentor…”

  1. Kul läsning! Jag brukar ofta fundera över hur ni examinatorer orkar läsa igenom alla tentasvar – min kråkstil till trots så brukar jag ändå anstränga mig för att det ska bli så läsligt som möjligt, men det är inte lätt. Att sitta i skrivsalen är alltid en pärs – och man vill ju bli klar/få gå därifrån så fort som möjligt!

    Tack för en väldigt bra kurs – den har varit riktigt uppskattad bland oss T5:or!

Lämna en kommentar