Nytt år, nya drömmar…

Idag gör jag ett litet avsteg och tar upp våra drömmar och våra besvikelser ur ett mer konstnärligt perspektiv. Den som vill kan lyssna på Shane McGowan från Pogues och Kirsty MacColl när de sjunger Shanes ”Fairytale of New York”. Varför en så mörk sång? Kanske för att jag funderar över hur vi kan påverkas av att ha för höga förväntningar på oss själva och andra, såhär på årets första dag.
Önskar all som läser detta en riktigt god livskvalitet under 2009!

Sångtext nedan:

It was Christmas eve babe
In the drunk tank
An old man said to me, won’t see another one
And then he sang a song
The rare old mountain dew
I turned my face away
And dreamed about you

Got on a lucky one
Came in eighteen to one
Ive got a feeling
This years for me and you
So happy christmas
I love you baby
I can see a better time
When all our dreams come true

They’ve got cars big as bars
They’ve got rivers of gold
But the wind goes right through you
Its no place for the old
When you first took my hand
On a cold Christmas eve
You promised me
Broadway was waiting for me

”You were handsome”

”You were pretty
Queen of New York City”

When the band finished playing
They howled out for more
Sinatra was swinging,
All the drunks they were singing
We kissed on a corner
Then danced through the night

The boys of the NYPD choir
Were singing Galway Bay
And the bells were ringing out
For Christmas day

”Youre a bum
Youre a punk”

”You’re an old slut on junk
Lying there almost dead on a drip in that bed”

”You scumbag, you maggot
You cheap lousy faggot
Happy christmas your arse
I pray God its our last”

The boys of the NYPD choir
Were singing Galway Bay
And the bells were ringing out
For Christmas day

”I could have been someone”

”Well so could anyone”

”You took my dreams from me
When I first found you”

”I kept them with me babe
I put them with my own
Cant make it all alone
I’ve built my dreams around you”

The boys of the NYPD choir
Were singing Galway Bay
And the bells were ringing out
For Christmas day

7 svar på ”Nytt år, nya drömmar…”

  1. An Niklas Törnlund

    Varje
    människa är
    en ö i ett hav
    av strömmande känslor,
    tankedyningar och tysta djup; och
    detta är det enda som kan kallas hopp; det
    havet omsluter oss som ett membran som kan
    få våra öden att vibrera i samma tonart; det finns
    ingen gemenskap som är ofrånkomlig, eftersom vi är
    förenade bara av vår känsla; vi existerar i varandra
    som en virvel av motsägelsefulla förnimmelser,
    och vad du finner i den stormens öga kan
    inga filosofer förutsäga; ett skrik
    av ensamhet eller sorlet
    från en gränslös
    mångfald

  2. Jeanette Winterson har skrivit följande.

    ”So when people say that poetry is a luxury, or an option, or for the educated middle classes, or that it shouldn’t be read at school because it is irrelevant, or any of the strange and stupid things that are said about poetry and its place in our lives, I suspect that the people doing the saying have had things pretty easy. A tough life needs a tough language – and that is what poetry is. That is what literature offers – a language powerful enough to say how it is”

  3. Hej Åsa!

    Fairytale of New York är min absoluta favoritsång, jag tycker den är så vacker. Jag är för tillfället mycket inspirerad av dig, jag ska börja plugga till läkare, men vill också bli författare. Skriva har jag gjort sen jag var liten, och det finns hela tiden där som en självklarhet, så det har jag alltid vetat att jag kommer att syssla med på något vänster.
    Medicin blev jag intresserad av för nått år sedan, och det har sen dess varit lika självklart.
    Det är nog få som kan kombinera de två lika bra och framgångsrikt som du gjort, men så kul att veta att det går!

    Mvh Maria

  4. Det finns många som kombinerat medicin och skönlitterärt författande – det är en utmärkt plan! Lycka till!
    Och kul att du gillar ”Fairytale…”, den är min lilla nyårsgåva till dem som kanske inte hört den…

Lämna en kommentar