Nytt år, nya drömmar III! Paketerade i 157 studenter.

av

rembrandt3.jpgNu har årets kull blivande läkare dykt upp. Redan nu har de en kraftfull effekt på oss som träffar dem. De är sprängfyllda av drömmar, deras framtidsoptimism står som en aura runtomkring dem, och den smittar. Funderar över hur vi skulle kunna låta fler ta del av den. Kanske genom att blogga om deras första tid?
Bild: Anatomilektionen av Rembrandt.

10 svar på ”Nytt år, nya drömmar III! Paketerade i 157 studenter.”

  1. Hej!
    Håller med om att vår klass har en väldig energi och är riktigt positiva över att få påbörja en livstid av utbildning! Har själv börjat blogga om vår första tid och det som ledde till att jag fick den möjligheten.

  2. Till den som kanske inte har räknat ut detta själv: klicka på Linnéa B i förra kommentaren så kommer du till hennes blogg!

    Till Linnéa. Tänk på att även lärarna kommer att läsa din blogg, så undviker du en liten fallgrop som andra ramlat ner i….

  4. Livslångt lärande har varit en självklar del av läkarens yrkesliv ända sedan vetenskapen ersatte tron på gamla auktoriteter: det öppnas ständigt nya möjligheter, gamla sanningar omkullkastas och ersätts med nya, nya sjukdomar dyker upp… Det är delvis detta – jag känner ibland fartvinden i håret – som gör yrket så spännande!

  6. Hej!
    Inspirerande och roligt att läsa om förväntningar och optimistiska studenter/läkare i början av studierna och lite längre fram i karriären. Tyvärr är min känsla att optimismen och framåtandan nuförtiden alltmer avtar under utbildningen och senare i yrkeslivet. Jag kan tydligt se hur mina kursare, och för all del även jag själv, blir mer och mer cyniska och negativa ju mer vi läser och ser. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande (termin 9) att jag går den allra mest spännande och utvecklande utbildningen. Men samtidigt hör och ser jag en mer och mer negativ utveckling. Utbildningskvalitén är ibland undermålig pga. för många studenter och pressade, och många gånger ganska oerfarna handledare. Under Socialmedicin får vi föreläst om faktorer som anses ha samband med psykossocialt välbefinnande i arbetslivet; läkaryrket har av tradition präglats av höga krav, men samtidigt en stark känsla av att ha kontroll och att i stor utsträckning kunna påverka sitt arbete (=aktivt). Men alltmer tycks vi glida över i facket höga krav, men låg kontroll. Är läkaryrket på väg att bli ett passivt ”löpande bandyrke”? Vad gör vi idag för att förhindra detta? Är det kollektivets eller individens eget ansvar att inte låta sig dras med? Eller är det kanske så illa att detta är en utveckling vi tvingas acceptera?

  7. Vilket kul initiativ ! Håller med Åsa om att det finns möjligheter att inspireras hela långa läkarlivet. Kanske inte alla gånger pga av vetgirighet och ny kunskap. Utan pga mer klokskap och djupare insikter.
    (www.ericsecher.blogspot.com)

  8. Håller med att det är ett underbart jobb!

    Tyckte först att man blev mer cynisk men nu tycker jag inte så längre. Jag tycker att min lite naiva idealism bytts ut mot en mer realistisk syn på saker, kan man säga realistisk idealism? Jag tycker fortfarande att jag hjälper människor och gör nytta men det är inte det fantastiska omvälvande utan mer enkelt, praktiskt, och över lång tid.

  9. Kommentar långt efter att inlägget var aktuellt, men vill under den här passande rubriken tacka för några fantastiskt fina och viktiga ord du sa under vad jag tror var allra första föreläsningen, allra första dagen när vi började nu i höstas. Minns inte ordagrant men minns andemeningen. Du sa till alla att vi kunde andas ut nu, att vi nu var inne och att vi alla skulle komma ut på andra sidan. Att det var ok att ha dåliga dagar. Att det var ok att köra på en och annan tenta. Att det var viktigt att vi mådde bra, att vi hade roligt, under utbildningen. Kan kanske tyckas som självklara saker men lättnaden de orden skapade i aulan gick nästan att ta på, och det betydde väldigt mycket för väldigt många. Så se till att fortsätta säga det till nästa kull som kommer och nästa och nästa…

    Och tack även för en tankeväckande blogg!

    Jessica

Lämna en kommentar