Nya böcker och gamla brev.

En fringis (av många) med att bli äldre är att ha råd att köpa inbundna böcker.

Jag köpte alla Jean Rhys böcker i pocket på 60 och 70-talen, men nu har limmet torkat, sidorna blivit bruna och sköra, de är som husdjur vars livlängd är alldeles för kort jämfört med min egen.

Jag sörjer de gamla böckerna, för jag hittar i dem – jag vet att stycket jag letar efter finns längst ner på en högersida, och ungefär hur sidan ser ut. Att köpa en ny bok med en annan sättning är att tappa riktningen och orienteringen, men vad göra, mina gamla pocketböcker har obönhörligen tagit slut. Så jag har börjat leta upp inbundna exemplar (nu ska de hålla livet ut) av mina favoritböcker, de som jag återkommer till, ständigt, om än bara för att läsa en enda mening.

Hursomhelst fick jag mitt nya (begagnade) ex. av ”After leaving Mr McKenzie” häromdagen. Jag hade tänkt vänta med att läsa om den, men det gick inte. Och plötsligt föll det ut två kuvert ur boken, från 1979, addresserade till en Mrs Christine Comber, i skakig handstil.

Det ena är undertecknat Reesor, den andra namntekningen är svårtydd, men handstilen är densamma.

Är det möjligt att detta är brev från Jean själv? Den som skriver under pseudonym använder naturligtvis inte sin pseudonym när hon skriver brev till sina vänner. Jag vet inte vad Ella Gwendoline Rees kallade sig, kallades av sin familj och sina vänner. Kanske Rees? Kanske valde hon sin pseudonym Rhys (uttalas Ris, som Rees) av det skälet?
Och så blev världen alldeles svindlande spännande igen!