Mindfulnessövning 5

Den här veckan har jag min kurs i medicinsk psykologi för blivande läkare, en rätt omtumlande upplevelse, för de skriver dagliga refektioner över det de fått med sig under dagarna. Jag hinner inte lägga ut någon övning den här veckan, men här kommer en tänkvärd kommentar från en av studenterna att reflektera över istället:

”Det som kändes väldigt bra var de allmänna tips vi fick i slutet av föreläsningen, att man ska se att alla olika former av kris- och sorgreaktioner kan vara okej och att ens jobb snarare blir att få patienten att förstå att känslorna han/hon känner är okej att känna.”

Det kunde lika gärna uttryckas som att inta en icke-dömande hållning gentemot patienten, och att stödja honom eller henne i att göra detsamma för sig själv. Många studenter skrev efter den här föreläsningen att de blivit lättade över att inse att deras egna reaktioner på kriser i livet inte varit så udda som de själva trott, när de jämfört sig med en mall för hur en männsika ”ska” reagera i en given situation. Så kanske det blir en liten mindfulnessövning av detta i alla fall.

En övning i att inte döma sina reaktioner. Dina reaktioner bara är. Du känner det du känner, gläds och sörjer på det sätt du gläds och sörjer på. ”Rätt” eller ”fel” är inte relevanta kategorier (möjligen vanligt eller mindre vanligt, om du absolut vill relatera dina reaktioner till andras.)

Få saker är så tärande för ett självförtroende som tanken att det du känner eller upplever är fel, borde varit mer, eller mindre, eller annorlunda.

Så om du har lust kan du den här veckan lyssna på hur du själv ser på dina reaktioner. Det kan bli överraskande!

PS Det var inte jag som höll föreläsningen…