Lördag kväll, bronsmatch mellan Elfenbenskusten och grannen och arrangören Ghana.
Matchen är jämn, rolig och välspelad. Humöret är gott, spelarna ler och skojar. Den artificiella belysningen drar till sig mängder med desorienterade insekter som syns i närbilderna.
Fotbollen enar länder som annars är splittrade, spelarna kommer ofta ifrån olika folkgrupper, och visar genom sitt exempel att det går att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål, bokstavligen. Kanske är detta ett av skälen till att fotbollen är så populär i Afrika. Ett annat skäl kan vara att fotboll – i motsats till segling, ishockey eller slalom – är en sport som inte kräver så mycket pengar, i alla fall inte i början. Alla har en chans att vara med. Överallt jag har varit i Afrika har jag sett barn, oftast pojkar, spela fotboll. De spelar med vilken boll som helst, de tränar och övar, och där vaskas talangerna fram. Under de afrikanska mästerskapen får de bästa visa vad de går för, och en del av dem rekryteras till internationella klubbar där de får möjlighet att skapa sig en helt annan framtid än de kan på hemmaplan.
Hur det gick? 4-2 till Ghana!
Mer fotboll!
