Jag undrar om de personer som ser till att författare och läsare får tillfälle att mötas är medvetna om vilken betydelsefull länk de är i själva skrivandet?
För mig är det en oerhörd upplevelse att få träffa människor som är intresserade av det jag skriver. Många som kommer har läst böckerna, de ställer kloka och intressanta frågor, jag blir uppmuntrad, inspirerad, glad och styrkt. Jag får ideer, kommentarer och förslag som är till stor nytta.
Och jag får dessutom betalt. Fanns det någon rättvisa borde jag stå i dörren och dela ut ett inträdesarvode, det vore det värt!
Hursomhelst – tack alla ni som var med i Östertälje i lördags (publikrekord), tack alla som kom till biblioteket i Sköndal igår (alla fick inte plats). Håll ett öga på kalendariet och välkomna även nästa gång!
Vet du om det är vanligare att fosterbarn känner sig ensammare än andra, även när de är vuxna? Då har man ändå minst två familjer, fast ingen som riktigt är ens egen. Kanske samma för folk som är adopterade? Fast de har iallafall en familj som blir deras egen. Är själv fosterbarn och har levt i flera olika familjer. Känner mig alltid ensam.