Om ni vill höja temperaturen i en samling kvinnor kan ni pröva en diskussion om flickskolor.
I tisdags var gjorde jag någonting roligt: jag var hos ”Nya Idun”, en sammanslutning av yrkesverksamma kvinnor. Jag fick frågan om den oroande bristen på psykiskt välbefinnande bland unga svenska kvinnor, och tog då upp den ibland mardrömslika miljö som en del flickor lever i på skoltid.
Återinför flickskolan, kommenterade en deltagere. Många nickade instämmande, andra protesterade indignerat. Flickorna är värst mot varandra, konstaterade en gymnasielärare.
Samtidigt vet vi att sexuella trakasserierna är ett problem i många skolor. Pojkar tar flickorna på brösten och mellan benen, kallar dem för horor, visar att flickan inte kan vänta sig vare sig respekt, nåd eller hjälp. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.
Ur Expressen 16/2: Varje dag får tjejerna på Särlaskolan höra höra ord som hora, slampa, eller ”jag har knullat din mamma”… Det är omöjligt att freda sig mot killarna – de kommer i grupp och ger sig på tjejerna när de är ensamma…
Jag skulle vilja mäta stresshormoner på de flickorna (och förstås på utsatta pojkar). Med den kunskap vi nu har om hjärnans sårbarhet borde vi vara lika oroliga för stark stress som för bly i dricksvattnet eller cancerframkallade tillsatser i maten. (Jag har ett förslag på lösning i ”Ett liv att dö för” som ju delvis utspelar sig i skolmiljö)
Om alternativet är flickskola skulle nog tjejerna rösta för flickskola NU. Som psykiater kan jag bara säga hjälp flickorna NU – de tar skada!!!
Läser i gårdagens DN: ”Massavhopp bland rektorer”. Nära hälften av Sveriges rektorer sa upp sig mellan 2000 och 2006. I Göteborg var siffran 57%. Varför? För tung arbertsbörda, för dåligt stöd från kommunledningen, för dålig lön.
Rektorerna är vuxna, de kan välja bort skolan. Eleverna har inte det valet. Vi måste därför ta ett vuxenansvar för det vi utsätter dem för.
Jag betalar gärna några extra kronor i skatt för att höja rektorernas löner. Rejält. Kanske borde arbetmiljöinspektorerna (?) stänga skolorna tills rektorernas arbetsmiljö kunde saneras, arbetsbördan göras rimlig, och ansvaret kopplas till makt att faktiskt påverka. Kanske behöver vi tänka om när det gäller skolornas huvudmannaskap?
Vi måste kunna skapa det som faktiskt finns i de flesta av världens länder: en skolmiljö där eleverna följer ett rimligt socialt kontrakt.
Läste någonstans att många av våra framstående svenska kvinnor faktiskt gått i flickskola.
Jag tycker det är en väldigt spännande tanke, väldigt förbjuden på nåt sätt
En liten anekdot till ämnet. Jag har en bekant, undersköterska och den enda av manligt kön på sin arbetsplats. De hade diskuterat ämnet på nån fikarast, varpå han säger att han enbart skulle tycka det var trevligt att få ett nyp i rumpan av kvinnor då och då. Självklart tar kollegorna honom på orden. Var gång han möter någon i korridoren får han ett nyp i baken eller en hand i skrevet tillsammans med en kommentar. Han gillade det i ungefär en kvart, sen blev det mest plågsamt. ”ok, jag har ju bett om det, bara att stå ut tills det lugnar sig” tänkte han. Han stod ut i två dar innan han kröp till korset och bad om nåd. En upplevelse som kanske fler (och yngre) killar skulle behöva prova. Annars tror jag att det kan vara en idé att se över sexualundervisningen i skolan. De flesta åttondeklassare har nog hört talas om hur spermien möter ägget. Dags att lägga focus på relationsbiten, och hur man närmar sig varandra på ett respektfullt sätt? Problematiken är både komplex och angelägen. Något måste ju göras då människor far illa. Men att sätta pojkar och flickor på olika skolor ser jag bara som ett tafatt försök att skjuta problemet framför sig. Ungefär som att lösa problemet med bristande integration genom att låta alla invandrare bo på samma ställe.
Jag jobbar inom grundskolans senare år och de senaste 10 åren ungefär så har det blivit mer oro i klasserna . Många elever har otroligt svårt att fokusera och det gäller mestadels pojkar.De ger upp om det blir svårt och
de blir nervösa när det är tyst. Det får inte bli tråkigt.
Man kan ju bara spekulera om vad det beror på, mycket i barns liv har förändrats under dessa år . Tiden som ägnas åt studier har minskat till förmån för TV, filmer, mobilprat etc. Jag tycker att barnen är utsatta för ett fullskaleexperiment i ändrade levnadförhållanden . Experimentet fungerar dåligt på många sätt och i skolan märks det tydligt. Vi i skolan ser detta mer än vad andra gör så därför är det viktigt att vi talar om vad vi ser. Vi måste hjälpas åt så våra barn både mår bättre och får en bättre utbildning. Skolan klarar inte det själv i synnerhet som resurserna hela tiden minskar.
Lena
Det är inte konstigt att ffa många tonåringar har svårt att koncentrera sig på något krävande, när allting annat i deras omgivning syftar till lättillgänglig underhållning. Visst fanns det bärbara musikspelare och datorspel när även jag var tonåring, (så länge sedan var det inte) men det dominerade inte min fritid på samma sätt som det uppenbarligen gör för många tonåringar idag. När jag jobbade på ett datorspelsföretag för några år sedan hette det från VD att ”vår affärside är att tillverka produkter (spel) som upptar maximalt med tid av användarna”. Tanken var att spelen vi gjorde skulle vara så tilldragande att de inte skulle överges till förmån för annat – detta kunde ju innebära en konkurrents spel. Den VD’n hade uppenbarligen inte en unik ide om man ser till hur många tonåringar som sitter trollbundna, ofta på skoltid, av datorspel på internetcafeer. Och hur det kunde gå blev smärtsamt tydligt för ett annat spelföretag som vi delade lokal med – deras anställda (och chefer!) spelade counterstrike på arbetstid till den milda grad att hela bolaget gick i putten.