Dr Samuel Bora i Aira.

Det här är Dr Samuel Bora, etiopisk ögonkirurg, som valt att börja arbeta på sjukhuset i Aira i västra Etiopien, istället för att exempelvis emigrera till Canada. Han säger: ”It is good to help those that that are in desperate need of your profession…”
Jag intervjuade honom i våras när jag var i Aira, här kommer resultatet:

Bild: Den har jag tagit själv.

Samule Bora föddes för 36 år sedan, som enda barn till en bonde som har sin mark tio kilometer från Aira. Han gick först i den lokala lågstadieskolan, sedan i en missionssskola som så småningom såg till att ge honom stipendier så att han kunde fortsätta även i motsvarigheten till gymnasiet. Han var duktig, arbetade hårt, och kom så småningom in på läkarutbildningen i Addis Abeba. Där väntade ett hårt liv för en fattig bondson, men han höll ut, och klarade studierna med goda resultat. Hans berättelse fick mig att tänka på min farfar som också var studiebegåvad son till en fattig bonde – farfar ville läsa medicin, men fick välja juridik eftersom det var ett års kortare studier. Han fick med sig en rökt skinka i början av varje termin så att han skulle ha mat, men enligt min far så gick farfar ofta till sängs hungrig under sin studietid.
Hursomhelst blev Samuel klar med sin utbildning, och tillbringade fyra år som allmänläkare innan han kunde börja sin specialistutbildning – även här var det försörjningen som bromsade.

En kväll när jag och några andra skulle gå ut på en promenad stötte vi på Dr. Samuel innanför grindarna. Vi frågade om han ville följa med. Det ville han inte – han hade gått i flera timmar varje dag under sin specialistutbildning, berättade han, nu var han trött på att gå. Efteråt kom jag på ett det måste betyda att han som blivande specialist inte hade råd att bo nära sjukhuset, och inte heller att åka buss vilket kostar 50 öre.

Nu, som färdig specialist, öppnar sig världen. Vad väljer han då att göra? Jo, att återvända till sina hemtrakter och hjälpa de många som har blivit blinda på grund av katarakt, en relativt vanlig sjukdom i området.

En blind person i en jordbrukarfamilj, förklarar han, binder upp ett barn som måste ta hand om den blinde i stället för att gå i skolan och/eller hjälpa till med arbetet. Genom att gen den blinde en ny lins kan två arbetskrafter återställas till familjen.

Jag blev oerhört imponerad av denne lågmälde, vänlige och empatiska doktor som påminde mig om varför vi utbildar läkare, varför vi väljer att bli läkare, och vad vi kan åstadkomma!