Dialektisk morgon…

IMG_3625.
Idag läser jag om hur talibanerna tar över byar i nordvästra Pakistan. Byäldste mördas, flickor kastas ut ur skolan, lärare torteras och fördrivs. Pojkarna undervisas fortsättningsvis bara i religion och väpnat motstånd. Där finns inget som helst skydd för civilbefolkningen.
Några minuter senare får jag reda på att professor Michael Gratzel har vunnit årets Millennium Technology Prize för en process som kan utvinna energi ur solljus på ett helt nytt sätt. Han har inspirerats av fotosyntesen, processen som varenda grässtrå behärskar. Av solengergi gör de socker, och Michael Gratzel har skapat en mycket tunn, genomskinlig och billig sockerproducerande solcell som kommer att kunna användas i fönster.
Talibanernas framfart som påminner om så många andra liknande försök att ta makten som pågått under min livstid gör mig vanmäktig och ledsen över att vara människa – Michael Gratzers uppfinning fyller mig med hopp och gör mig glad.
Att vara människa kräver en viss dialektisk färdighet…
Bild: Fotosyntesexperter

8 svar på ”Dialektisk morgon…”

  1. Visst upprörs vi över ex de barbariska talibanerna och gläds över civilisationens utveckling. När vi kommer till ett krisläge såsom vår förestående energiomställning, verkar det som nya krafter/ideer snabbt föds och utvecklas i västvärden samtidigt som utvecklingen lika fort tycks gå bakåt på andra stora delar av vårt klot. Är det så att alltet alltid kräver något slags balans. Det moderna människan översvämmas av egna intryck och allmän information. Talibanen och mr Gratzel är kanske människor som lever i en mindre och specialicerad rymd medan vi medelmänniskor svävar runt i infoalltet utan andra mål än överlevnad, trygghet och njutning. För att lösa problem eller förändra sin omgivning måste man koncentrera sig på sitt, och göra avkall på dessa mål samt sila den globala infon. Därför rör sig våra olika världar allt längre ifrån varandra…….osv

  2. Läkare utan gränser sänder mig rapporter från en mödravårdscentral
    i Pakistan.
    Det enkla, vanliga, lilla livet som i all sin härlighet borde var okränkbart
    störs av dessa förfärliga omständigheter.
    Ända fram till oss här hemma i Sverige når dessa förhållanden på
    olika vis. Allt ifrån att en och annan svensk underrättelseofficer flyger
    plan över dessa fjärran länder och kanske i bästa fall ändå i alla försöker göra sitt yttersta för att också fortsätta verka för sammanhållning och för en djupare respekt för hur vi skall möta upp varandras upplevelser och skapa trygghet till att någon flykting i vårt land ligger sömnlös och sargad i sin själ.
    Hos just henne väcks också hoppet över Michael Gratzers uppfinning nu.
    Detta gör mig glad.

  3. Du har så rätt. Det är verkligen av vikt att kunna “byta fot” eller fokus från den destruktiva del som människor tillsammans med ideologi eller religin kan utgöra, till det som mnänniskor med nyfikenhet, lust och utveckling gör. Då kan vi som människo överleva och tro på framtiden med hopp. Men vi får inte eller glömma bort att det kan vara precis tvärtom ibland där vetenskapen är destukriv och ideologin och tron är det utvecklande. Men det destuktiva i vilken form det än här måste bekämpas med glädje, öppenhet och tron på det goda, hur jobbigt det än kan vara.

  4. Hej,
    Jag vill bara skriva några rader och berätta att du är en inspiration för mig. Jag sliter med mina studier, och småbarn!, med mål att få att arbeta inom KBT och är överlycklig över att här finns så många kvinnliga förebilder! Efter åratal med mestadels referenser till manliga efternamn, kommer Nilssonne, Kåver, Frostin, Östrich….Det låter kanske löjligt, men det betyder faktiskt mycket för mig. Jag är också mindfullnessbiten och uppskattade din bok mycket!

  5. Noterade igår att FN vill att dialogen förstärks. Den är egentligen helt
    nödvändig. Det visst vi redan. För mig känns det bra.

    Åsa. Alla känner vi oss säkert förtryckta av ¨manliga förebilder¨. Vi
    älskar Dig och läser Dina böcker och följer Din blogg.
    Min ömsinthet och värme för Dig varar för evigt.

  6. Hej Åsa,
    Vill bara säga att jag just hört din del av ljudboksalbumet, ska just börja på Anna Kåvers del. Har aldrig fått det så tydligt förklarat och faktiskt LYCKATS vara medvetet närvarande som när jag provade efter dina instruktioner. Dessutom det om tidsfönstret fick mig att verkligen se hur mycket jag tänker på framtiden – tyvärr 80% ofta just nu – respektive nuet och dåtiden. Jobbar mot att öka nu-fönstret. Min ptp-psykolog har läst din bok i sin utbildning och rekommenderade den, det är skönt att ha någon som vet att kunna bolla med och som kan hjälpa till i arbetet.
    Ville alltså bara säga: TACK!

  7. EFTER ATT HA LÄST MINDFULNESS I HJÄRNAN UNDRAR JAG OM HJÄRNPLASTICITET.
    MIN FRÅGA ÄR OM MAN ÄRVER FÖREGÅENDE GENERATIONS FÖRÄNDRADE HJÄRNA.TEX EN TAXICHAUFFÖR I LONDON SOM HAR HELA STADSKARTAN
    MEMORERAD OCH TAGIT HJÄRNCELLER I ANSPRÅK I ANGRÄNSANDE OMRÅDE .
    MVH MIA

Lämna en kommentar