KBT+nihilism=sant?

nihilism-1Så löd rubriken på ett mail jag fick för några dagar sedan. Med tillåtelse citerar jag:
“Om jag har lärt mig att mina tankar är just bara tankar och känslor just känslor – varför ska jag då tro på de positiva tankarna – men behandla de negativa som “falska”.

Hur undviker man att hamna i en idé om att alla känslor/tankar bara är illusioner? Hur vet man vilka tankar man ska kunna “lita på”?”

Min första tanke när jag läste detta var “Hjälp! Vad pågår i KBTs namn?”. Min nästa tanke var att detta är en fråga som uppenbarligen skapar förvirring, så här kommer mitt svar.

För det första: tack för mailet.
För det andra: KBT+nihilism≠sant.

Att se en tanke som en tanke och inte ett faktum betyder egentligen bara att vi kan kritiskt granska våra tankar som ju uppstår när våra hjärnor ska försöka begripa vad som pågår. Ibland blir det rätt, ibland inte.
I förra vecka blev jag exempelvis överkörd på ett möte. Efteråt var jag både arg och ledsen, och tänkte att det bara var jag som satte studenternas intressen främst. När jag lugnade ner mig insåg jag att den tanken inte kan stämma. På läkarutbildningen har vi nästan 3 000 lärare, skulle jag vara den enda som bryr mig om studenterna?
Att se tankar som hypoteser från hjärnan är ett sätt att förhålla sig till dem, och att hjälpa hjärnan att skapa så goda modeller som möjligt av den yttre och inre världen. Det är stor skillnad för mig om jag tror att jag arbetar i en organisation där det finns många engagerade lärare, eller om jag tror att det bara är jag som tar arbetet på allvar.
Om sedan innehållet i tankarna är uppmuntrande eller nedslående har ju inget med deras “riktighet” att göra. Som jag ser det ska KBT inte handla om att prioritera “positiva” tankar på bekostnad av “negativa”, utan att hjälpa oss att skapa bästa möjliga modell av situationer vi vi hamnar i, så att vi kan hitta bästa möjliga handlingsalternativ.

Tankar och känslor ska ju ge oss information om vad som pågår och vad vi behöver göra. Jämför med smärtupplevelse: om vi stoppar ner foten i ett badvatten som är för hett får vi information om detta så att vi kan undvika att bränna oss på hela kroppen. Detta är relevant och användbar information, och likadant är det med våra tankar och känslor: de berättar vad som pågår, och vad vi tycker om detta.

Att sedan olika människor upplever samma sak på olika sätt betyder inte att all upplevelse är illusorisk, snarare att vi på grund av vår selektiva perception uppmärksammar olika aspekter av det som pågår, och att vi på grund av tidigare upplevelser tolkar det som händer på olika sätt.

Illusionen, om det finns någon sådan, skulle vara att det vi upplever är en absolut sanning – jag tycker till exempel att min lilla hund är vacker, någon annan kan tycka att alla små fluffiga hundar bara ser fåniga ut, där finns ingen absolut sanning. Men för mig finns en egen, viktig sanning: den om mina reaktioner, mina känslor, mina tankar. Där finns en stor del av min upplevelse av att vara den jag är, en stor del av min självkänsla och min förmåga att lita till det jag upplever, tycker och vill, en stor del av min förmåga att agera på ett icke-nihilistiskt sätt, för jag anser att det spelar stor roll vad jag väljer att göra med min tid, min kraft, mina övriga resurser.

Så frågan om vilka tankar och känslor vi kan lita på är absolut central, och något som man lär sig i en väl genomförd KBT. Ibland är det de tunga känslorna som visar oss vad som pågår, och då måste de respekteras och användas, inte “tas bort” på grund av de är smärtsamma. Ibland, om vi är nedstämda, kan hjärnan dock behöva systematisk hjälp att inte automatiskt sortera bort det positiva, kanske är det detta mailskrivaren upplevt i sin terapi?

Ur mitt perspektiv kan en lyckad terapi beskrivas som en som byggt upp respekt för de egna tankarna och känslorna, och som givit redskap att använda sig av dem på bästa sätt…

Hoppas detta var svar på frågan!

14 svar på ”KBT+nihilism=sant?”

  1. Men först, tycks det mig, måste man veta den egna sanningen, dvs. vad vill/tycker JAG. Tycker JAG om fluffiga hundar eller är det min “förtryckare” (=min usla bakgrund) som tycker om fluffiga hundar och att jag därmed inte vill tycka annorlunda i rädsla för straffet (=kränkas för att inte tycka “rätt”) som gör så satans ont, som att bli slängd i ett för hett bad… Kanske känner jag någonstans inom mig löje över fluffiga hundar och att det är MIN sanning…

    För de som har dem, tror jag både tankar och känslor är verkliga som de är, och vad man behöver hjälp med är att gallra fram ett JAG i all bråte när dörren öppnas och allt där i garderoben rasar över en, och slår en till marken.. Vad kan/ska kastas, vad måste man titta närmare på, vad är omogna drömmar och vad är realiteter, vad ska sparas och tas tillvara för att ett JAG ska framträda och ta sin plats och leva sitt liv… som, inte att förglömma, ska innehålla respekt för både sig själv och andra människor…

  2. Det är bra att Du värnar en hög integritet. Terapin skall just bygga upp
    respekten för de egna tankarna och känslorna, och ge ökad kapacitetet
    att använda som på bästa sätt.
    Upplever stundtals att andra terapiformer kanske inte har samma
    integritet och lättare låter sig ¨korrumperas¨.
    Vi måste alla hjälpas åt att värna de värden som bygger vårt samhälle.
    Upplever också att Du lyssnar och min varsamhet och ömsinthet mot
    Dig är stark. Hoppas Du får stöd vid nästa möte.

  3. Ja man måste fatta att tankar (uppfattningar) bara är det. Men det FINNS ju fakta? T.e.x: Stockholm är huvudstad i Sverige. Eller är det bara min upplevelse? (man får rätt ofta höra när man just berättat nåt som hänt en att “ja jag förstår att det är din UPPLEVELSE!”) (ungefär “men det HÄNDE ju inte. Du bara TYCKTE det.”)
    Nu kan man ju få vad som helst till ett ovedersägligt faktum. (utan att fatta att det är ens ÅSIKT.) T.e.x “judar är usla svin!” (som nazisterna förde fram som fakta.) “Psykiatrar är själva galna, det vet väl ALLA?” (där man då uttalar sig för hela mänskligheten.)
    Ur Tage Danielssons “Grallimatik”: Du säger att Wien är huvudstad i Österrike, jag att den är huvudstad i England. Sanningen ligger väl som vanligt nånstans mitt emellan! 🙂

  4. Instämmer i vad Inga-Stina skriver.
    Vi måste arbeta för att lyssna till upplevelser och också att hitta
    stärkt evidens för att detta tas på allvar.
    Vill att man tar mina upplevelser på allvar när jag sägar att jag har dom.
    Det här är viktigt för oss alla.
    Azaledalen har försiktigt börjat blomma.
    Snart doftar den ljuvligt.
    Varje vår är allt lika underbart.
    Mår så bra.
    Tack.

  5. Hej Åsa.
    Nu förstår jag, har också undrat detta! Vi som är bra på att tänka lite för mycket och vara en aning för neurotiska för vårt eget bästa går ju runt och funderar på sådant här :).
    Vill understryka att jag inte skrev mejlet och heller aldrig gått i kbt men funderat mycket på det.
    Tack för förklaring!

  6. Hej! Först vill börja med att rikta ett stort TACK till Dig Åsa för att Du på ett så föredömligt, tydligt och pedagogiskt vis ger förklaringar till hur hjärnan arbetar. Det har varit mig till stor nytta dels i mitt arbete med människor med psykisk ohälsa men också utifrån att jag själv bär på lärdomar sen uppväxten som ibland får mig att tvivla på mina egna resurser, (trots att jag blivit motbevisad ggn efter annan så i vissa situationer sitter tvivlet som cement ingjutet i ryggmärgen. I dessa stunder har jag haft väldig stor hjälp av att försöka hålla min hjärna AKTIV utifrån ett “här och nu”-granskande, d v s en fördjupad förmåga att kritiskt granska det som likt blixtens hastighet “transporteras mellan cellerna”!!!). TACK!! Jag lyssnade på UR´s program “En bok, en författare där Du intervjuas om Din bok “Mindfulness i hjärnan”. Minns jag rätt så säger Du vid något tillfälle att “Vi får den hjärna vi själva skapar”, vilket när jag först hörde det omedelbart triggade igång “skuldkänslor” och en reaktion att automatiskt gå i försvar (för att överleva!!). Försvara mig mot det jag tolkade in d v s “att jag får skylla mig själv att jag kom till världen, till en familj som egentligen ville något helt annat. Jag får skylla mig själv att jag “behövde” kärlek, värme, omsorg” etc etc etc. Automatiska flashbacks fr en traumatisk barndom som gjorde sig påmind genom dessa ord som jag tolkade i meningen “….själva skapar” Men efter många år av egen terapi och utbildningar inom området sociologi och psykologi/KBT-terapi så har jag lärt mig att dessa “sanningar” är internaliserade erfarna känslosanningar men som inte behöver betyda att jag idag måste gå omkring och oreflekterat tro på dessa sanningar.

    Vidare vill jag rikta ett stort TACK också till Majvors inlägg den 9 may 2010. Härliga textrader!!! Håller med fullständigt i varje ord!!! TACK!!!

  7. Bästa Åsa Nilsonne! Detta då vi möttes förrigår vid T-centralen/Sergels torg, innan du tog rulltrappan ner. Jag läser nu bl a här om en undran om hur man skiljer på tankar och känslor, i vad som då är ”sant” eller ”falskt”, osv. Ber därför att om möjligt få komma med en antydan om allt renare urskiljningar härvid och detta blott inifrån högre centra, inom en själv. Under 45 års verksamheter har härvid respekten för en närmast oöverträffad mängd av existentiella informationer, framförallt genom H P Blavatsky, tilltagit alltmera. Senast med ett uttryck rörande kommande Pride-festival, http://www.livet.in/pride.html.
    Med bästa hälsning,
    Gunnar Larson (Jur kand och bussförare)

  8. Göteborgs universitets har äntligen en KBT-utbildning.
    Min ansökan ligger hos ett av de äldre psykodynamiska lärarna vid
    instititutionen, och han har ett notat i min ansökan om att min kärlek
    är stark för KBT-terapin och att jag söker till den utbildningen i andra hand.
    I första hand vill jag gärna bli färdig som en barn-och ungdomskliniker,
    o leg psykoterapeut, men det kanske går också på Göteborgs universitets
    KBT-utbildning. Utvecklingen av terapier går snabbt och utövandet av dessa skall göras med förståelse för den psykiatriska vårdprocessen som
    helhet. Tänker också denna nyårshelg på att det vore intressant att
    arbeta med KBT och beteendemedicin o förebyggande psykologiskt arbete
    inom somatisk vård, eller vid en psykiatri o skola/socialtjänst enhet som
    trimmat in samarbete o samverkan.
    KBT har alltså äntligen mognat såpass mycket också för Göteborgarna att
    det äntligen finns en godkänd legitimationsgrundande psykoterapiutbildning
    här. Är det inte ljuvligt, så säg.

  9. Hej, Åsa och övriga kommentatorer. Detta får mig också att tänka på vad jag fått sagt till mig när jag beskrivit min situation som: Om jag inte kan lita på min magkänsla vad ska jag då lita på…! Har då fått tipset att aldrig Agera om jag inte har Bevis för min tanke/känsla/fundering osv. Detta måste jag säga till mig själv ofta när jag i mina tankar redan tagit många långa steg bortom vad som kan vara bra för mig. Exempelvis, jag ber bostadsrättsföreningen om hjälp och de lovar komma på kvällen: De kommer inte och hör inte av sig på 1 vecka. I mina tankar låter de då bli att komma för att de egentligen inte vill att jag ska bo här och jag börjar fundera på och kolla annonser på andra ställen, för jag Står inte ut med att De inte vill ha mig här. Men drog iaf inte vidare…senare när jag mötte dem igen fick jag reda på att de haft dödsfall i familjen och inte orkat höra av sig…då är jag ju rätt glad åt att jag inte tagit några större kliv….och av att inse att det inte hade med mig att göra alls. Visserligen borde NÅGON kontaktat mig men…
    Vad jag ville få fram var just den här känslan av besvikelse över att inte kunna lita på magkänslan…som så många slänger ur sig lättvindligt! “Lita på magkänslan, då vet du hur du ska göra”
    Går det att maila dig för frågor?
    Mvh Eva-Marie C

Lämna en kommentar