Aira – nu som då…

bonde11.jpg
En bonde utanför Aira plöjer sin mark. Nu som för hundra år sedan. Nu som för tvåhundra år sedan. Antagligen som för fem eller sexhundra år sedan. gras-1.jpgAbdamu och Itana klipper gräset utanför vårt hus. Det gör de med skäror, en näve i taget. gras-2.jpgNu som för snart femtio år sedan när vi bodde i Addis. Då satt två eller tre trädgårdsmästare på huk intill varandra och arbetade sig långsamt fram, de pratade och skrattade. Det var ett evighetsarbete, för när de hade kommit till ena änden av gräsmattan var det dags att börja om från början igen.

Abdamu har gått i skola i 12 år, han talar bra engelska. Efter en stund klagar han litet: ”När folk ser mig tror de att jag är rik: jag har t-shirt, jag har skor”. Han gestikulerar mot sin smutsiga och trasiga t-shirt, sina välanvända skor. ”I själva verket är jag fattig. När det har regnat får jag jobb här, jag klipper gräs. När det inte regnar finns det inget gräs, och därför finns det inget jobb. Då är det svårt.”

Något av det värsta som skulle kunna hända för Abdamu och Itana är antagligen att någon donerar en gräsklippare till sjukhuset. Det skulle inte ta mer än någon timme att klippa det de gjort sedan i måndags. Men gräset vore säkert inte lika användbart: det här gräset ska användas till madrasser, och till chikka, lerblandningen som används för att bygga hus. Då ska stråna vara så långa som möjligt, och med den här metoden får trädgården en riktigt “close shave”.

5 svar på ”Aira – nu som då…”

  1. Dear Åsa,

    I just visit your website, it seems very interesting you see I was born and grew up there. It is a beautiful city unfortunately instead of going forward we are going back word. I am sure that you know about the past and the current situation of that beautiful country. I have not yet read all when I do I will let you know.

    Sincerely
    Sabella

  2. You are extemely welcome, and thanks for the comment! From a historicakl perspective I think Ethiopia is ine if the most interesting places on eath, and in many ways one of the saddest – my father was the Swedish ambassodor to Ethiopia 1959-1964, at that time everybody was predicting a brilliant future for the Ethiopians. Today they are poorer than they were at the time…
    Anyhow, I’m delighted that the blog has had a visitor from Aira!

  3. Hej Åsa,

    Jag skulle uppskatta om du har lust att skriva lite om arbete/forskning på plats i Etiopien, hur man lever där på gott och ont.

    Eva Poluha är en viktig person i sammanhanget, som jag förstått det känner ni varandra.

    Allt gott,
    David

Lämna en kommentar