Klockan sju på morgonen kallas Anette till förlossningen. Jag följer med. Där träffar vi syster Mulu, barnmorska, och Marta, förstföderska vars förlossning inte går framåt som den ska. Syster Mulu vill göra en hinnsprängning, men vill först resonera med Anette för att försäkra sig om att navelsträngen inte kommer i kläm. Anette delar syster Mulus bedömning att det går bra, hinnorna sprängs, klart fostervatten strömmar ut, nu ska väl det lilla barnet få litet fart! Själv får jag sätta mig – det var så länge sedan jag såg blod och andra kroppsvätskor i några större mängder… I bild: Såhär går man mellan sjukhuspaviljongerna.
Jag följer med på ronden. Flickan som befriades från sjukiloscystan mår fint. Dr Erik tittar till en patient han opererat för en stor struma. Marta fick en frisk liten son, både hon och den stolta fadern är överlyckliga! Bild: Anette och Erik tittar på en röntgenbild.
Det man inte har får man skapa själv. Här är en droppställning som har svetsats ihop på sjukhuset.
På eftermiddagen skriver jag – det känns som om himmelriket vore att kunna vara kvar och skriva, jag tror på den här boken, men den är som ett försummat barn, den får inte den tid den så väl behöver, och den tar skada… Hursomhelst är detta min sista dag i Aira. Jag åker tillbaka till Addis i morgon, det känns redan vemodigt
Den e4r je4ttefin och jag e4r se5 avundsjuk skllue ockse5 vilja ha en. Har faktiskt anve4nt en ne4r jag var lucia i ve5ran kyrka ff6r me5nga e5r sedan men den var i me4ssing och kle4dd med lingonris och ve4ldigt obekve4m =)Kram Lena