Aira 11/6. Marknad!

Idag var det äntligen marknadsdag. Jag bestämde mig för att följa med istället för att sitta hemma och skriva… Jag får faktiskt en hel del gjort på min aktuella bok, jag har med mig en del artiklar som jag läser, och jag hinner äntligen tänka!
Hursomhelst – framför oss gick en man med sex får som han drev framför sig. Ett av fåren, en halvvuxen liten tacka, släpade efter. Han piskade på henne, men det hjälpte inte så han fick ta och skjuta henne framåt. Då travade hon på några steg, men saktade sedan ner. Hon flämtade som en hund, hon orkade helt enkelt hänga med längre.
”De har redan gått långt”, sa Zewditu. Hon la till eftertänksamt: ”Mycket långt…” Jag kom okarakteristiskt nog att tänka på de bilder vi ser av Jesus som bär fåret som inte orkar gå längre. Nu var just den här mannen, och just det här lilla fåret nästan framme, men det såg inte ut som om hon hade orkat gå så mycket längre. Då hade han fått ta henne över axlarna, såsom fåraherdar har gjort i alla tider. Så hade hon kommit till marknaden, och i bästa fall hittat en ny ägare där.

Vi började med att handla teff, ett lokalt sädesslag som är släkt med hirs. Av teff bakas dagligen det mjuka brödet som vi äter till alla måltider. Varje kvinna bakar sitt eget. Bönderna sitter på marken med sina säckar framför sig, kvinnorna går mellan de olika försäljarna, känner på kornen, låter dem rinna mellan fingrarna. Zewditu ansåg att den här mannen hade den bästa teffen, så vi köpte 20 mått för drygt 100 birr. Han berättade att han hade ridit på sin mula i tre timmar för att komma till marknaden. Med sig hade han sina två åsnor som hade burit säden.

Sedan fortsatte vi med lök, vitlök, lime, papaya, mango, majs, kött, socker, bönor (bild), bananer, ris…

När vi tungt lastade gick därifrån mötte vi en likaledes tungt lastad kvinna på väg till marknaden. Hon passade på att fråga om vi inte vill ha papaya. Det var en oemotståndligt aktiv försäljning, så jag tog en till för 2 birr. Sedan skojade jag litet med Zewditu och sa att nu hade jag bara en birr kvar efter vår proviantering. Kvinnan som hade fått mig att impulsköpa hennes papaya halade då genast upp en till – en mycket liten den här gången – och sa att den kunde jag få för min sista birr. Jag slog till, förstås.

Matpriserna här skenar, priset på teff har tredubblats på relativt kort tid vilket är bra för bönderna, men förödande för dem som lever på låga löner som inte har ökat i takt med att maten och oljan/bensinen blivit dyrare. Regeringen har därför infört ett fast pris på alla matvaror, vilket gjorde att marknaden saknade en nyckelingrediens – prutandet. Alla visste vad de olika varorna skulle kosta, och det priset betalades, varken mer eller mindre. Äggen kostade 1,25 birr, vilket Zewditu tyckte var så bedrövligt dyrt att hon vägrade att köpa några.

Väl hemma var det dags för en kopp te och en banan. Den såg ut som bananer gör mest här, d.v.s. betydligt mindre än dem vi importerar till Europa. Det visade sig att denna lilla banan som jag köpte för ungefär 10 svenska öre var något av det godaste jag ätit. Den var aningen syrlig vilket balanserade sötman, ganska fast i konsistensen (låg slemfaktor) och det skulle behövas en vinprovarvokabulär för att beskriva smaken. Många har ett bananträd i sin lilla trädgård, med mognade frukt…

Även på marknaden ser vi framförallt kvinnor med struma. De som kommer till sjukhuset kan ha strumor stora som en eller två knytnävar. Jodberikat salt är dyrt och dessutom opålitligt – även det dyra saltet kan ha mycket varierande jodinnehåll. Trots en del intensivt arbete för att utbilda föräldrar och ge jodtillskott är detta ett klassiskt exempel på hur viktig den förebyggande sjukvården är. I måndags såg jag en äldre kvinna med en sköldkörtelcancer. Idag fick jag se röntgenbilden: cancern hade spridit sig till skelettet i bakhuvudet. Antagligen hade hon sluppit detta ifall hon hade haft bara litet mer jod i kosten. För henne fanns det inget att göra, hon fick gå hem utan ytterligare åtgärd.

Den unga flicka som hade kallbrand i sin tå mår nu mycket bättre. Det visar sig att hon är HIV-negativ, och att hon inte har TB. Antibiotika + tvål och vatten har gjort underverk! Sådant blir man glad av!