Aira 10/6. Kalvar och mangofrakturer.

Här växer mängder av höga mangoträd. På dem hänger frukten längst ut på tunna, böjliga grenar. Såhärårs är det säsong både för frukten och för mangofrakturer, får jag höra. Mangofrakturer? Jag rannsakade mitt ortopediska minne men hittade inget där. En mangofraktur visade sig vara det barnen får när de faller ner från mangoträden. Oftast är det brutna armar och ben. Idag kom det in en ung kille med en öppen underbensfraktur som reparerades med en Rushpin. Han kommer med största sannolikhet att bli helt återställd. I bild: del av av ett c:a 8 m högt mangoträd som växer på sjukhusområdet.

På morgonpromenaden mötte jag en liten kalv på rymmen. Den kom mot mig i vinglig galopp, runt halsen hade den ett blått rep som släpade efter, och bakom sig två unga kvinnor som försökte springa ifatt den. Jag slog ut med armarna och blockerade vägen, kalven fick göra en gir åt sidan, och blev infångad.
Den var ljusbrun med zebukons stora ögon och smala nos, och när jag gick vidare fick jag se hur korna här blir så hanterliga som de är. De kan drivas enskilt eller i grupp genom trafikerade gator av en person.
Den lilla kalven som inte kan ha varit många dagar gammal var inte nöjd med promenaden, men varje gång den stannade så slog den ena unga kvinnan till den försiktigt på baken med en pinne. Det gillade kalven inte, så då travade den på ett tag vid sidan av kvinnan som höll i repet. Så länge den gjorde det hände inga fler otrevligheter, men så fort den stannade eller försökte bryta sig loss åt sidan var kvinnan med pinnen där igen.
Gissningsvis tog det inte lång tid innan kalven insåg att den skulle följa den som höll i repet utan att ifrågasätta färdriktningen, och efter det skulle det gå att valla den även när den hade blivit många gånger starkare än människan som ledde den.

Jag blev inbjuden till förmiddagsfikat på operationsavdelningen. Kaffet smakade underbart – det visade sig att det växer på sjukhusområdet. Det har plockats och rostats på plats. Vi dricker således kaffe som inte har transporterats mer än några hundra meter under hela sitt liv. Smakskillnaden är som mellan ett svenskt äpple som plockas från trädet och ett som transporterats runt halva jordklotet i kylrum. I bild: Överst: vi dricker kaffe, nedanför: Anette tar bodena, som brödet heter på orominja.

På eftermiddagen gick vi en promenad uppför kullen vi ser från vår veranda. På toppen kom några småpojkar framspringande. En av dem var nyfriserad, han hade fått en klassisk sommarfrisyr – kort snagg. Han berättar att han klipptes i lördags, och pekar på ett litet skjul på åkern – dit kommer frisören varje lördag. (Alla män är kortklippta här, och de har en liten mustach). En del saker är sig lika överallt!