I bild Hu Jintao, Kinas statsminister. Kinas miljardbefolkning funderar antagligen inte över vad han har för ”färg”, de tycker nog att han ser ut som en vanlig människa. Människofärgad, kanske?
I Sydafrika där det var relativt lätt att dra en gräns mellan de relativt starkt pigmenterade medborgarna från Afrika, och de relativt svagt pigmenterade medborgarna från Europa (svarta/vita) det blev bekymmer med Kineser och Japaner. Var de vita? Inte riktigt, men de var ju inte heller svarta. Inledningsvis betraktades de som ”Coloured”, det vill säga av blandad härkomst, men så småningom kom de att klassificeras som vita. Nu i dagarna har de blivit omklassificerade som svarta, detta för att de ska kunna dra nytta av olika insatser som ska underlätta för den Afrikanska befolkningen att skaffa utbildning, starta företag m.m.
Och detta tar människor på fullaste allvar!
Det här var roligt! Och sorgligt! Men lovande. Resonemanget lämnar fältet fritt för uppluckring av gränser eller hur?
Den anmärkningsvärda ”gränstvisten” visar ju hur dessa klassificeringar har konstruerats genom historien.
Jag rekommenderar en intressant bok som delvis handlar om gränser: Milner: Om att inte kunna måla. Läs hennes tankar om hur vi vill dra konturer trots att de inte finns. Den kan få en att upptäcka att något inte existerar.
Den beskrivna situationen kan faktiskt vara en rejäl attack mot godtyckliga katagoriseringar. I så fall: spännande.