Ur Expressen från 28/5: Varför har en psykiater som Åsa Nilsonne som hobby att skriva deckare. Hur ser hon på det utifrån? Varför häver de ur sig en bok om året, ”deckardrottningarna”? Eftersom frågan ställdes, besvarade jag den:
Eftersom du undrar:
Jag skriver faktiskt bland annat för att det ingår i mitt uppdrag vid KI att ägna mig åt den tredje uppgiften – att göra aktuell forskning tillgänglig för den som betalar min lön: skattebetalaren. Som psykiater och psykoterapeut ska jag vara uppdaterad när det gäller motivationsforskning, forskning om känslor och beteende. Allt detta fungerar perfekt i en kriminalroman, så mina böcker ska ger läsaren en up-to-date syn på hur mänskligt beteende styrs.
Vidare har jag som ambition att betala tillbaka litet av det jag fick under min uppväxt i Etiopien genom att förlägga delar av böckerna just dit. Jag vill ge läsaren en mer balanserad bild av landet än den de får via media där fokus oftast är på katastrofer. Glad blir jag när en läsare säger att hon/han plötsligt fått lust att resa dit!
När jag skrev ”Bakom ljuset” som bland annat utspelar sig i Etiopien under upptakten till andra världskriget läste jag så mycket historia och tidningsartiklar från den tiden att jag hade kunnat skriva en fackbok… Det gjorde jag inte, men all historia i boken är extremt nogrannt researchad… I senaste boken tar jag upp ett tema som varit aktuellt för många av mina patienter: sexuella trakasserier i skolan.
För mig räcker detta mer än väl som skäl att skriva… (alldeles bortsett från att det oftast är kul…)
En något kortare version av ovanstående mailade jag iväg till kulturredaktionen på Expressen. Jag glömde att påpeka att jag aldrig varit i närheten av att skriva en kriminalroman per år…
Smärtbäraren är en av mina favoritböcker. Jag har köpt på mig flera exemplar för att ge bort i present till familj och vänner. Tänk om du hinrdats från att skriva den bara för att din yrkesroll är inom psykiatrin (och för att någon anser att du bör stanna vid din läst), vilken förlust. Tack för att du inte bryr dig om det!!!
Jag är själv mycket nöjd med Smärtbäraren, kul att den hittar sina läsare!
Jag fastnade i Adas beskrivning av kroppen hon tar över. Någon form av utomkroppslig observation inifrån. Jag var mycket fascinerad.
Deckarbiten var ointressant för mig. Men boken är definitivt en av mina favoriter. Och jag rekommenderar den ofta.
Att jag inte hunnit läsa o lägga upp! Tack för kommentar!
Åsa
Hej Asa;
Det var ett tag sedan nu(igen)
Fraga;finns eller kommer dina böcker pa engelska?Undrar framför allt vad gäller de som har händelser lagda i Etiopien.
Kram fran Lili i Kroatien
Jag älskar också särskilt ”Smärtbäraren”. Jag har lyssnat på den flera gånger och det brukar jag aldrig göra med böcker. Jag är så glad för att även” Bakom ljuset” kom ut på ljudbok nyligen. Även den jättebra! Tack Åsa, för att du ger oss god litteratur!
Karin
Håller med övriga – ”Smärtbäraren” är kanon! Intelligent, spännande och tankeväckande. Kan ge upphov till en hel del reflektion och öppnar upp för ett annat sätt att se livet.
Stort tack!
Med vänliga hälsningar,
Aina