Umberto Eco på Kulturhuset, sanningen och mänsklig dumhet.

Umberto Eco, aktuell med ”Begravningsplatsen i Prag” (Brombergs) samtalade med Johanna Koljonen på Kulturhuset i onsdags. Det var utsålt, och precis så inspirerande och tankeväckande som vi alla väl hade hoppats.
Temat för boken verkar vara sanningen och lögnen. Huvudpersonen är professionell skapare av lögn, dvs förfalskare. Två saker fastnade jag för under diskussionen:

För det första slog det mig hur Ecos frågeställning liknar den vi måsta ha ständigt aktuell i olika kognitivt inriktade terapier. Patienten får lära sig att tänka att tankar bara är tankar, inte fakta (exempelvis ”ingen tycker om mig”). Samtidigt stämmer ju många tankar väl med den inre eller yttre miljön – ”här kommer Eva”, ”jag är hungrig”, ”jag verkar ha fått en sten i skon”, ”Nya Zeeland ligger när Australien”. Tricket är att lära sig vilka tankar som är missvisande och vilka som inte är det, att tillämpa en form av kritiskt tänkande gentemot sitt eget tänkande. En skillnad är att filosofer som Eco kan göra allt detta på ett abstrakt plan, medan terapeuten sitter i en konkret verklighet med sin klient, en verklighet som påverkas av vilka tankar som förkastas och vilka som tillåts påverka känslor och handlingar.

Det var det ena. Det andra var hans fokus på hur ”dumma” människor tänker, något som han tycker är riktigt intressant. Uttrycket var ”the logical structure of stupidity”, och han menade att den som inte kan tänka logiskt kommer att börja tro på logiskt ohållbara företeelser (jag tror att hans idé är att det krävs en viss begåvning för att kunna tänka logiskt) som astrologi och diverse udda politiska eller religiösa föreställningar.
Här är jag övertygad om att han har fel. I motsats till de flesta andra som måste gissa sig till andras IQ har jag arbetet med patienter där jag har vetat exakt hur de har presterat på ett vanligt IQ-test. Min uppfattning är att den som har lägre poäng på IQ-testet inte har svårare att skilja mellan tankar de bör tro på, och sådana de inte behöver bry sig om. Eco hamnar i ett cirkelresonemang: de som inte tillämpar samma logik som jag måste vara dumma, och beviset är att de inte tillämpar samma logik som jag, och därför tror på andra saker än jag tror på.

Vore det så skulle det inte finnas några intelligenta människor bland dem som tror på homeopati, astrologi, eller extrema och hatiska politiska rörelser. Så tror jag inte att det är, fast jag kan ju ha fel…

Hursomhelst låter boken riktigt intressant, inte minst eftersom den handlar om en företeelse som är högaktuell just nu: hat mot andra folkgrupper (antisemitism i Ecos fall), något som vi behöver förstå bättre om vi vill kunna leva tillsamman på jordklotet i fred…