Idag har det hänt! Manuset till ”Tillsammans” är klart! Anna Kåver och jag skrev färdigt det sista kapitlet i eftermiddags! Det betyder att jag för första gången på åratal inte ligger efter med ett manus som borde varit klart för längesedan!
Lättnaden är obeskrivlig! Jag kommer att kunna gå på bio utan att tänka att jag borde sitta och skriva. Jag kommer att kunna gå på fest utan att gå hem tidigt för att kunna börja skriva kl. 7 nästa morgon. Jag kommer att kunna vara ledig!
Nu går ”Tillsammans” in i den lustfyllda fasen av en boks tillblivande. Manuset bearbetas vidare av Lena Albihn som är en förunderlig redaktör – hon putsar och sandpapprar och får texten att lysa och blänka. Därefter går Anna och jag igenom hennes förslag till förbättringar, och för in dem.
Sedan kommer ett korrektur där texten närmar sig sin slutgiltiga form. Det märks plötsligt att detta är en nästan färdig bok. Då nyper författaren sig i armen. Har jag verkligen skrivit allt det här?
Och sedan, några veckor senare, kommer det först egna exemplaret. Författaren beter sig som en nyförlöst mor – tittar på boken, känner försiktigt på den, luktar på den…
Idag kom det glada ögonblicket plötsligt närmre!
Grattis! Ser fram emot at kunna läsa boken!
Hoppas att du är långt bättre än jag på att verkligen få vara LEDIG och bara göra vad som faller dig in, om det så bara råkar vara, ingenting!!
Vad härligt!!!! Då får jag köpa boken snart…
Söndag morgon… ingen panik… Ska bara göra klart en genomgång av Karolinska Institutets handledarutbildningar, och svara på några mail från studenter…
Kommer att tänka på den dåliga vitsen om två män som går i öknen. Den ene säger:
”Vad jag önskar att jag hade en varm kavaj”
”Är du inte riktigt klok?”
”Jo, för då skulle jag kunna ta av den…”
Jag har just tagit av den varma kavajen…
Detta är nog ett olösligt problem: förlagen måste kunna planera sin utgivning, de vill veta när de kan räkna med att få in manus. Författaren måste försöka räkna ut när hon eller han kan bli klar. Skrivandet tar nästan alltid längre än väntat (i alla fall för mig) – och den planerade utgivningen får skjutas framåt. Det sägs om Douglas Adams (The hitchikers guide to the galaxy) ”He loved the sound of deadlines whizzing by”… För min egen del blir jag bara stressad – jag är i grunden en punktlig och plikttrogen människa, och jag avskyr att inte bli klar i tid.
Just den här gången blev jag först försenad med ”Ett liv att dö för”, vilket i sin tur gjorde att jag inte kom igång med ”Tillsammans” som jag hade planerat.
Inte kul!
Men nu är det klart, och jag tänker vänta ett tag med att börja på nästa. Och när jag börjar skriva igen så ska det vara med en realistisk deadline. Alternativt kan jag skriva klart boken i lugn och ro, och sedan lämna in den. Det skulle ge ett halvårs fördröjning i utgivnigen , men det kunde det kanske vara värt…
Vem vet – nu ska jag läsa in mig litet på ”social learning”. Utan stress!
Det måste kännas underbart att vara klar med manuset. Ser fram emot att så småningom få läsa boken. Jag har haft/har stor glädje av böckerna om medveten närvaro och acceptans. De har ökat min självinsikt och gett mig verktyg att leva mer ”här och nu”. Mycket träning återstår, men jag har kommit en liten, liten bit på väg…
Grattis! Du har gjort ett fantastiskt jobb. Jag ser fram emot att läsa boken!
Va spännande, jag ser mycket fram emot boken! Vad handlar den om?! Jag är så nyfiken! Grattis!!
Hej!Tack ff6r din he4lsning!Be5da era kort e4r se5 rara.Sitter nu och tittar pe5 OS innneiivggn.Tycker det e4r kul att titta pe5 fri idrott och de5 speciellt stora engagemang som OS.Ha,det gott!
Hej!Tack ff6r din he4lsning!Be5da era kort e4r se5 rara.Sitter nu och tittar pe5 OS iniegnvngin.Tycker det e4r kul att titta pe5 fri idrott och de5 speciellt stora engagemang som OS.Ha,det gott!