Revolutionen äter sina barn… Georg Büchner
I filmen ”Teza” av Haile Gerima får vi följa en ung man från hans barndom i en liten by i Etiopien, till studier i Tyskland, genom den ovanligt brutala marxistiska regimen som drabbade landet efter Kejsar Haile Selassie, åter till ett alltmer rasistiskt Europa, och till slut hem igen…
Jag är glad att jag inte är filmrecensent – det går inte att beskriva den här oändligt vackra och rörande kommentaren till människans storhet och litenhet i ord – de räcker inte till.
Hursomhelst går den i Stockholm på Zita och Viktoria…
www.tezathemovie.com
I bild: Aaron Arefe som spelar en ung doktor som i just den här sekvensen anklagas för att vara revolutionens fiende…
Jag såg den med vår bioklubb som firar 7årsjubileum. Det var intressant att se de unga männens kamp och processen där de gick från sin tro – ungdomligt naiv – på deras förmåga att rädda världen och speciellt hemlandet. Den inre kampen att försöka hitta sin plats – inte vara integrerad i tyskland, inte inom kommunismen, inte i Addis och inte i hembyn. Men en klok mamma hade han! Fantastisk film.
Christel Lindgren
PS. Jag rekommenderar dina och Anna Kåvers böcker till många av de jag coachar, är mentor till. DS
hej åsa nilsonne! Jag vet att du har fullt upp, och jag har letat efter ett sätt att kontakta dig på via nätet. Men inte hittat … så därför vill jag genom att kommentera din senaste artikel göra dig uppmärksam på att jag hemskt gärna skulle vilja ha en dialog med dig (via email). Vill så gärna men vet inte vart jag skall vända mig. så snälla Åsa kontakta mig på min email jajja2@msn.com så att jag kan skriva vad det gäller. hoppas med hela mitt hjärta att du kan pressa in detta ngn stans i din underbart välfyllda vardag. mvh jana
Hej Åsa, tack för tipset. Jag ska försöka ta mig till Sthlm för att se filmen även om jag bor i Karlstad. Vi bodde samtidigt i Addis under slutet av 50- början av 60-talet. Hette du Sjölin då? Hälsn Johan
Hej Johan! Det stämmer… Sjölin var det…
Underbar film! Efter ditt tips på bloggen passade jag på att se filmen i samband med ett jobb i Stockholm. Fantastisk berättelse med många bottnar och otroligt vackert filmad. Man känner igen miljöer både från Addis och från norra Etiopien. Jag hoppas att vår filmstudio har möjlighet att visa filmen här uppe i Norrland så att fler får möjlighet att se den.
Hej igen,
Nu har också jag sett filmen och jag håller med Ann-Christin. En stark film. Vacker men ruskig. Råkade träffa en svensk ambassadör i foajén efter filmen. Hon som verkade i Etiopien under Mengistus sista och Zenawis första år. Intressant att tala med. Ibland känns världen liten.
Har sett om Teza ytterligare en gång, och de kvinnopoträtt som finns i
inledning kommer aldrig att släppa greppet.
Människor hittar till sätt att hantera de svåraste av livsförhållanden, och
det som är intressant är vad som gör att vissa tar ställning och gör
något tillsammans i medkänsla för varandra.
Är nu mitt i boken av Maaza Mengiste; Under lejonets blick, 2010. Det känns direkt att språkhantering och gestaltningarna i boken har det där
extra som gör att man kommer att vilja ägna timmar i sträck åt den.
Maaza Mengiste har nominerats till Puschcart Prize och utsetts till New
Literatarhy Idol av New York Magazine.
Boken handlar också om att leva i en förvirrande tid och att hamna i
ett läge där det som kommer att kännas rätt och är rätt är att ta ställning.
På ett sätt är det enkelt eftersom de flesta ändå mår bäst av att göra så.
Återkommer till denna bok och till alla dessa African Writers …
Kvällen ägnar jag åt mina kommande fördjupade terapistudier och åt
att drömma, längta och planera för det nya året… God fortsättning.