Forna tiders slavskepp syntes på långt håll eftersom deras sidor var brunstrimmiga. De var fullastade med tillfångatagna afrikaner som skulle säljas, och det fanns inga toaletter ombord för fångarna.
Idag ser jag en bild av ett skepp, fullastat med afrikanska män, med samma strimmor på sidorna. I februari 2007 är männen på båten dock frivilliga passagerare – de har sålt det de har för att kunna göra resan till den rika världen, och deras båt har fått motorstopp utanför Mauretanien.
Vad händer då? Inget land acepterar att ta emot de nödställda passagerarna. Ingen vill ha dem. De är överflödiga, oönskade. Skulle de till slut lyckas ta sig till Europa väntar hemlöshet, arbetslöshet och utsatthet – vad vet de om arbetstillstånd, socialförsäkring eller sjukförsäkring? De kommer att få hålla sig undan poliser och myndigheter, och acceptera vilka arbeten som helst, till usla löner.
Och så ser vi tillbaka på slaveriet med förfärade blickar – tänk att de kunde behandla afrikaner på det sättet. Obegripligt! Barbariskt! Nästintill oförlåtligt, fast de visste kanske inte bättre…
Idag tycker jag att vi borde veta bättre.
God morgon Viola! Hos mig e4r mgneoron se5 gre5 att jag knappt ser till grannen.Det var verkligen fint, korset fre5n Christa och Pia. Te4nk, se5 mycket kopparsaker man har haft ff6rr som man inte uppskattade. Det var ju liksom ute.Jag har se5lt massor, pe5 loppisar och ingen betalade se4rskilt mycket ff6r det. Men se5 e4r det ju!! Allt e4ndrar sig med tiden!Ha en skf6n fredag min ve4n! Kram c5sa.