Patrik Sjöberg och skulden

viljo_sy5ba9d9_370Idag får vi reda på att Patrik Sjöberg anklagar sig själv för att inte ha skyddat andra som hans styvfar och tränare utsatte för sexuella övergrepp.

Han är inte ensam. Jag har funderat en hel del över den skuld som människor bär på i situationer där de flesta skulle anse att skulden ligger någon helt annanstans.
Jag undrar när vi börjar tro att allt ont som händer oss nog beror på oss själva, på något vi gjort, eller inte gjort. När vi börjar tro att vi har ansvar för sådant vi inte kan styra. Det är en skuld som tystar, som drar oss in i lögner och förnekande. Som vanligt tror och hoppas jag att information och kunskap kan göra situationen bättre – därför ska jag genast köpa och läsa Patriks bok, därför hoppas jag att många andra gör detsamma.
Jag har hört ett antal patienter berätta att de faktiskt försökt berätta för någon vuxen att de utsatts för övergrepp, och att den vuxne reagerat med ilska – mot barnet. “Hur kan du säga något så hemsk om XX – du får inte ljuga/hur kan du veta något om sådant är du en dålig flicka/du är ju pervers (!)”
Kanske blir det så småningom lättare för barn att bli trodda – jag hoppas exempelvis att den utdragna skandalen i Katolska kyrkan kommer att ha den effekten. Träffade en engelsk journalist som berättade om imamer som lämnade gråtande småpojkar efter sig i badhusen – kanske kommer informationsflödet att hjälpa även dem.
Och till sist: det lär vara så att många vuxna som har sex med barn tror att barnen uppskattar det som sker. Böcker där barnet kommer till tals kan kanske göra det svårare att tro att det är på det sättet.

9 svar på ”Patrik Sjöberg och skulden”

  1. Kära Patrik!
    Du kan känna dig mycket stolt över dig själv att du berättar, den största av alla bedrifter du har gjort! Alla vuxna och barn som har upplevt och dolt detsamma som du kommer kanske att våga det du har vågat. I mitt arbete med utsatta barn och deras föräldrar och vuxna som upplevt dessa kränkningar, vet jag vilken betydelse det du har gjort kan få.
    Så igen. Tack Patrik!

  2. har full förståelse för att Patrik inte berättade;själv höll jag tyst till jag var över 40 men hade reflekterat sedan jag själv blivit förälder.man vet helt enkelt inte om man minns “rätt” och är rädd för att inte bli trodd.Den egna kroppen skriker dock ut sina minnen men det är svårt att hantera.
    jag kan bara välkomna Patriks bok och hoppas att han med den har lättat lite på sin tunga ryggsäck, att andra försöker förstå och att andra utsatta ingetts mod att berätta!
    Det tog lång tid att inse att jag inte kan bära ansvar för vad någon annan gör; jag kan bara ansvara för mitt eget handlande.
    Tyvärr blev jag pålagd ansvaret för att jag genom min” berättelse” förstört för hela familjen……..hade jag tigit så länge kunde jag väl tiga lite till…….

  3. Han anklagar väl inte sig själv? Han besitter sen tidigare en väldigt stor auktoritet och integritet som person och därför är han rätt man att träda fram och på ett sätt som icke går att missförstå!
    Om jag som tjej inom idrotten fördömer män som tränare som kommer in och duschar tillsammans med oss tjejer blir det som lite vagt. Inte samma tryck fast det handlar om typ sexism, mobbning, om kränkande särbehandling, om att kränka gränser mentalt men inte fysiskt.
    Att hålla tyst är inte rätt kommentar, hans personliga utveckling och mod handlar om mognad. Saken har fått mogna fram i lugn och ro.

  4. Det såg väldigt konstigt och märkligt ut först. Bokstäverna stod lite huller om buller med stora och små bolkstäver. sista inlägget såg ut som om den som skrev, inte kunde ren svenska. Även ditt svar så konstigt ut. Men det rättade till sig efter en stund. Det var därför jag frågade om det kommit nåt virus på sidan.

    Men tekniken lever lite sitt eget liv ibland som det verkar 🙂

  5. Jag kan inte förstå hur vuxna kan göra sådana övergrepp mot barn.Barnen behöver många vuxna som kan ge dom stöd och förebygga dessa hemskheter.Familjen skall hellre inte vara av sluten karaktär.Utan barnen behöver en stor omgivning.

Lämna en kommentar