Neuroekonomi – om glädjen av att dela med sig

200761411.jpg
Från USA kommer en ny studie om vad som händer i hjärnan när vi delar med oss, frivilligt elller ofrivilligt. William Harbaugh, Ulrich Mayr och Daniel Burghart har undersökt inte bara hur hjärnan reagerar när vi ger (se inlägg från 23/12 ), utan vad som händer när vi beskattas. För en del försökspersoner aktiverades hjärnans belöningssystem mer när pengar gick till något som kunde hjälpa andra, än när de fick pengar för eget bruk. (Bild av Harbaugh).
Nitton kvinnliga collegestudenter deltog i studien. De fick 100 dollar i riktiga pengar att börja med, och de pengar som fanns kvar efter experimentet fick de ta med sig efteråt. De placerades i en magnetkamera som visar hjärnans aktivitet, och sedan fick de följa pengarnas öde på en datorskärm. Ibland fick de ge pengar till välgörenhet, ibland “beskattades” de genom att pengar förflyttades från deras konto till välgörenheten, ibland fick de oväntade pengar in på sitt eget konto, ibland fick välgörenheten ett tillskott utifrån. Under tiden registrerades aktiviteten i deras nucleus caudatus och nucleus accumbens, delar av hjärnan som ger oss en belönade upplevelse av välbehag.
Till forskarnas förvåning fanns det ett antal försökspersoner vars belöningscentrum i hjärnan aktiverades mer av att välgörenheten fick pengar än av att de själva blev rikare. Nu återstår att se ifall detta även gäller för män, och för andra grupper än amerikanska collegestudenter.

Läs artikeln: Neural responses to taxation and voluntary giving reveal motives for charitable donations. William T Harbaugh, Ulrich Mayr, Daniel R. Burghart
Science 15 June 2007. Vol. 316, no 5831, pp 1622-1625

4 svar på ”Neuroekonomi – om glädjen av att dela med sig”

  1. Det låter ju mycket rimligt – hoppas att de tittar på det inför nästa försök! Vore också intressant att se ifall det skiljer mellan studenter som valt olika inriktningar. I min avhandling visade jag att studenter vid musikhögskolan var bättre på att avläsa känsloläge ur en inspelning av röstens grundton än vad blivande jurister var. Bland juristerna klarade de som spelade något instrument, eller sjöng, uppgiften bättre än dem som inte ägnade sig åt musik.

  2. Fundering till Åsas kommentar: Borde det inte också vara så att de som kommer från dysfunktionella familjer med olika former utav känslostormar också kan avläsa känslolägen bättre än andra?

  3. >Ja jisses se5 sve5rt det verakr ha blivit med mat!jag e4r en av de som ve4xte upp med pulvermos, fe4rdiga kf6ttbullar och annat halvfabrikat.Sje4lv ve4grar jag servera se5dan mat he4r hemma.Grf6t-to-go var det dummaste jag hf6rt pe5 le4nge.

Lämna en kommentar