Mot naturen?

av

zebra.jpg
Homosexuellt beteende har ibland betraktats (när det är människor som beter sig) som ett brott mot naturen, ”crime against nature”. Det finns böcker i tryck idag där det hävdas att andra arter inte ägnar sig åt sådant.
Det visar sig vara fel.
Om ni vill veta hur fel kan jag varmt rekommendera utställningen Rainbow Animals på Naturhistoriska Riksmuseet. Den invigs i morgon!
Om ni inte vill veta något som utmanar er föreställning om den heterosexuella naturen kan jag rekommendera utställningen med ännu större kraft – gå dit och förundras!

7 svar på ”Mot naturen?”

  1. Visst är det sorgligt att människor begränsar naturens variationer och outgrundlighet till behovet att ha kontroll över andras liv. Skapelsen (”vem” eller vad det nu än är som initierat den) är mycket större än så, och en outömlig källa till nyfikenhet, förundran och glädje. Apropå fördömande av homosexuella.

  2. Jag tycker detta känns oerhört bra då jag har en dotter som är homosexuell. I mina ögon har hon alltid varit min dotter och vad gäller hennes läggning, har jag aldrig haft några probem med det. Är själaglad över att nu även homosexuella också ska få vigas i kyrkan. Jag är troende och vet att Gud skapade även min dotter. sådan hon är. Min teori om homosexualitet är att de är skapade så för att de inte kommer att föda barn och att inte världen skulle bli överbefolkad. Det finns en ”högre intelligens” som har ordnat det så här!

  3. KÖNSNEUTRALA ÄKTENSKAP PÅ NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

    Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm har tappat besökare på senare år. Men med sin aktuella utställning om lyckliga regnbågsfamiljer också inom djurvärlden har man – som beräknat – fått ett medialt genomslag, som torde sakna motstycke i museets långa historia.

    Hur mycket som är arrangerat och tillrättalagt i utställningen är omöjligt att avgöra.

    Hur som helst, inte en dag den senaste tiden utan åtminstone ett inslag i någon av Sveriges radios kanaler om homosexuella djur. Igår, söndag 9/11, presenterades utställningen till exempel så här på P1:s hemsida av dess projektledare och tillika galjonsfigur, en ung dam vid namn Christina Ritzl:

    ”Syftet är att vända upp och ner på vår romantiserade bild av naturen och att visa att homosexualitet också är vanligt hos djur. Det säger Christina Ritzl, biolog på Naturhistoriska Riksmuseet.”

    VÄNDA UPP OCH NER. Vår romantiserade. Vår felaktighet. Våra heteronormativa fördomar. OCKSÅ är vanligt. LIKA VANLIGT som hos människor. Om möjligt.

    Alltnog, här ett litet axplock bland gensvaren hos svenska medier:

    Sv.D. 7/11: ”Vanligt med homosexualitet i djurvärlden. — Nu vill Rainbow animals slå hål på myten”
    NEWSDESK 29/10: Pressvisning Rainbow animals. ”Vanligt med —.”
    BOLAGSFAKTA: ”Vanligt med homosexualitet i djurvärlden.”
    TV4 6/11: ”Så mycket homo är giraffer.”
    NYHETER24: ”Gaydjur kommer ut.”
    ARBETARBLADET 7/11: ”Djurens gränslösa sexliv.”
    PRESSKONTAKT: ”Dessutom visar Christina Ritzl — utställningens höjdpunkter”
    NATURMORGON P1: ”Rainbow animals heter den utställning som öppnar på Naturhistoriska riksmuséet i Stockholm idag, och som handlar om homo- och bisexualitet hos djur. Vi pratade med professor Bengt Silverin, som forskar om djurs sexuella beteenden.”
    AFTONBLADET: ”Jodå, så gör homodjur.”
    GD: ”— homosexualitet bland djur är exemplen legio.”

    Och så vidare. Hm, vilka sponsorer och genuspolitiska särintressen kan man hitta i bakgrunden?

  4. Jag bjöd min 83-åriga mamma på farsdagslunch igår. Hon berättade då att på hennes 94-åriga systers födelsedag häromdagen hade de pratat om vigsel mellan homosexuella i kyrkan. Alla utom min mamma och ett 20-årigt barnbarnsbarn till födelsedagsbarnet tyckte att homosexualitet är ”konstigt”. (Förutom barnbarnsbarnet var alla i sällskapet äldre.) Min mamma konstaterade till mig: ”Jag har också förut alltid tyckt att det varit konstigt, men när du berättade att du är det tycker jag inte längre att det är något konstigt.” Bland det finaste hon sagt till mig. Jag berättade för min mamma för 20 år sedan när jag för första gången blev djupt och passionerat förälskad i en annan kvinna. Min mammas kommentar var då: Det spelar väl ingen roll, det viktiga är att du inte är ensam. Jag har nog innerst inne alltid vetat att jag är homosexuell. Men miljö och uppväxt…

    Det främsta argumentet mot homeosexualla var att barnafödandet skulle minska. Jag har hört detta, i mina öron mycket märkliga argument, tidigare. Min följdfråga är: Hur ser dessa personer på ofrivillgt barnlösa hetrosexuella par?

  5. Flertalet djur som ägnar sig åt sex med samkönade har även sex med individer av det motsatta könet, vilket gör att deras homosexuella sex antagligen inte påverkar antalet barn de får särsilt mycket. Även bland människor finns det ju många homo/bisexuella som blir föräldrar, så det är ju inte alls säkert att barnafödandet minskar pga att en del människor tänder på samkönade individer… och, som du påpekar finns det ju många människor som lever ensamma, många heterosexuella par som inte vill, eller kan, skaffa barn.
    Folk tycker så mycket…

  6. Ja, det är en ädel konst att INTE tro sig behöva tycka om allt och alla.

    Då menar jag inte att tycka om någon/något, eller tycka illa om något/någon. (I det senare fallet är min egen erfarenhet att man får lära sig mycket om sig själv om man frågar sig VARFÖR man tycker illa om.) Jag menar heller inte att man ska förhålla sig likgiltig inför viktiga mänskliga frågor. (Typ orättvisor, samlevnad och miljöfrågor.)

    Vad jag menar är att man faktiskt INTE behöver godkänna eller fördöma allt och alla efter sitt eget godtycke eller norm. (Typ klädval, sexuell läggning och ”samhällsklass”. Vad gäller ex.vis. homosexualitet kan man ju bara (om det nu inte är ens hjärtefråga) konstatera att det är mindre vanligt bland människor (men därför inte onormalt), att det i runda slängar rör sig om ca 10% av människorna. So what!!?! Och sen gå vidare med sitt eget liv. Lukta på blommorna!

Lämna en kommentar