Nu kommer den äntligen! Den här övningen startar också med ett äpple, eller en banan. (Eller vad som helst som du kan, och vill, äta.)
Idén är att avdramatisera maten, att ge den fler dimensioner i din inre värld, att släppa ut den ur tvångströjan av föreställningar som har byggts upp runt äpplet, eller mackan, eller vad du nu väljer.
Du börjar med ett äpple (eller motsvarande). Du har det framför dig, du kan äta det när som helst. Men hur har det gått till? Nu är uppgiften att bli medveten om alla de människor som har gjort detta möjligt. Du kanske kommer ihåg personen du köpte, eller fick, äpplet av. Tänk på den personen, låt honom eller henne vara närvarande. Och innan du köpte äpplet hade någon packat upp det. Innan dess hade någon, eller några transporterat det – ifall äpplet kom ifrån Argentina eller Kina kan du föreställa dig dess väg över land och hav, och alla som varit med och sett till att transporterna fungerade.
Och innan dess har någon inspekterat äpplet, och packat ner det. Någon annan har plockat det, och ytterligare någon har vårdat trädet – beskurit, kanske vattnat…
Och innan dess har någon planterat trädet, och antagligen har många personer varit med om att förädla fram just den äppelsorten som du har framför dig.
Äpplet blir en länk ut mot mängder av människor som har arbetet för att just du, just nu, ska kunna äta just det här äpplet. Se om du kan känna deras närvaro, om äpplet kan binda er samman, över tid och rum.
Sedan gäller det att observera och beskriva: ät äpplet, håll kvar fokus på alla människor som gjort detta möjligt, se om detta påverkar din upplevelse av att äta!
För den här övningen krävs att du släpper loss din fantasi – du kan ju inte veta exakt hur äpplets historia har sett ut, men de stora dragen är givna…
Ha kul!
Å så peeent…^^
Men huff, jeg kan ikke spise når jeg begynner å tenke sånn…
Da synes jeg bare synd på eplet, hehe…
Men jeg er merkelig!
Prövade denna övning på en kopp te. Vilken effekt det fick! Inte alls som jag hade förväntat mig. Jag blev alldeles överväldigad av att så många människor slitit för att jag, i allt mitt materiella välstånd, ska kunna dricka en kopp te. Det blev svårt att dricka teet, fick sådana samvetskval. Tankeväckande…
Ska prova på något annat i morgon och se om det får samma effekt igen. I så fall är jag nog inte mogen för denna övning. Får tankar om att jag inte är värd att dricka teet…Knäppt!!
Till Silje och My:
Oavsett om ni är uppmärksamma på människorna bakom äpplet etter teet finns de där. Antagligen hoppades de att äpplet, eller teet, skulle uppskattas när de planterade och skördade och transporterade. Övningen påminner om hur vi alla hänger ihop, på många olika sätt.
Jag föreslår att ni forstsätter att försöka – försök att bara vara uppmärksamma på de andra människorna, inte på er själva (dåligt samvete, dömande tankar) eller äpplet (synd om äpplet). Fokusera tillbaka när sådana tankar dyker upp – låt dem bara gå. Möjligen kan ni se er själva som sista länken i kedjan – den som äter äpplet, dricker teet. Utan er hade det inte funnits någon kedja, för det är ni som betalar alla de andras arbete. Det är som det ska vara…
Den här övningen har många dimensioner – en av dem är att sätta in maten i en annan kontext än den vanliga, vilket kan leda till intessanta effekter!
Kör hårt!
Joda, jeg skal forsøke igjen…
Jeg må bare si at når du skrev ”synd om eplet”…det var bare søtt! ^^
Jeg prøver igjen i morgen.
Idag gick det faktiskt bättre! Prövade med ett knäckebröd och såg alla inblandade människor framför mig. Från bonden till kassörskan. Skuldkänslorna kom även idag, men jag försökte att bara låta dem vara. Svårt!!! Skuld är en förfärlig känsla. Frätande.
Brukar ha väldigt svårt att äta utan att distrahera mig och lyckades inte alls med övningen där man skulle fokusera på ett äpple.
Den här övningen går bättre, konstigt nog. I alla fall idag.
Jag kände en sorts vördnad inför knäckebrödet. Det skulle kännas respektlöst mot alla dessa människor som jobbat för att jag ska kunna äta deras bröd, om jag sedan bara tryckte i mig det utan att ägna det/dem minsta tanke. Jag tror att den här övningen kommer att förändra hela min inställning till ätande och mat.
Hmm, mycket lärorikt…!
Ja, skuld är oerhört plågsamt, men även skuldkänslor tynar bort ifall man inte bryr sig om dem, och inte drar igång dem på nytt. Låter som om det här är en riktigt användbar övning för dig! Fortsätt! Ofta blir den som anstränger sig med en mindfulnessövning rikligt belönad… 🙂
Jovisst är det nr 10… tack! Återkommer om skuld – en känsla som kan skapa mycket elände…
Är jag den enda som fortfarande inte har kommit igång med denna övningen. Jag verkar glömma varje gång till efter jag har ätit. Han man jobba med övningen efter man har ätit eller? Efter förra övningens svårigheter vill jag gärna prova igen men har sedan i måndags en enda gång kommit ihåg att vara mindfull innan jag hugger in.
Ecoeomins are in dire straits, but I can count on this!