Jag har blivit inbjuden till Mariehamns litteraturdagar för andra gången. Förra gången blev det en spännande, rolig, utvecklande och upplyftande helg, ska bli så kul att få delta n gång till.
Såhär beskrev jag mitt pågående litterära projekt: att försöka överbrygga klyftan mellan naturvetenskap (var i vår hjärna sitter glädje/skuld?) och det traditionellt subjektiva perspektivet vi brukar ha i skönlitteraturen. Senaste boken handlar om förälskelse, heter H, och beskrevs som en neuroroman. Jag är övertygad om att detta är vägen till en bättre förståelse för oss själva (filmen ”Insidan ut” är ett annat exempel på samma ansats). Jag talat gärna om detta, om den revolution som senaste tidens neuropsykologi har lett till, och varför den oundvikligen måste spilla över till litteratur, film och dramatik. Typ. Kan även tänka mig att diskutera vad som helst, men detta skulle kunna vara mitt är unika bidrag.
Fick svar: ”Jo jag håller på och läser H och är helt fascinerad! Återkommer med programförslag.”
🙂