Lurad!

Jag har läst, och läst om, ”Restless” av William Boyd, en av mina absoluta favoritförfattare. Jag brukar börja med att läsa böcker från början till slutet (om de inte är tråkiga – då läser jag litet här och där på måfå för att se om de blir bättre. Om inte så byter jag till något mer givande…).

Hursomhelst har jag nu läst boken rakt igenom. Jag har sedan gått tillbaka och läst delar, läst om dem, lärt känna den på riktigt, och till slut läst den en gång till från pärm till pärm. Snart kommer jag att skriva något om den här i bloggen. Under tiden läser jag mer om författaren, ser om han har givit några nya intervjuer, läser dem.

Det var så jag kom på att jag hade blivit lurad. William Boyds böcker är sinsemellan mycket olika, och en av dem var överraskande nog en biografi över en modern amerikansk konstnär, Nat Tate. Nat var son till en fattig kvinna som arbetade som hushållerska hos ett rikt äldre par. Arbetsgivarna adopterade så småningom den konstnärligt begåvade men mentalt instabila Nat, som så småningom tog livet av sig.

Boken heter Nat Tate: An American Artist 1928-1960 (1998). Jag upptäckte nyss att Nat Tate aldrig har existerat. Om jag hade varit mer alert hade det inte dröjt 9 år innan jag fick reda på det… Hursomhelst var det var inte bara jag som gick på bluffen – tydligen hade ett antal kända konstkritiker och konsthistoriker uttalat sig positivt och påpekat värdet av att Nat Tates livsverk inte föll i glömska…

Hur kan man inte bli imponerad! Fast jag var redan imponerad av Boyd. Hans ”Brazzaville Beach” är en av de bästa böcker jag någonsin har läst!