Vad händer när en professor (amerikanska typen, dvs antagligen lektor) i engelska skolar om sig och blir psykolog, och sedan förlorar sin gamla hund?
I just Maureen Adams fall hände en bok, ”Shaggy Muses”, som kom ut 2007.
Maureen Adams har funderat mycket över vad det är som binder samman människan och hunden. Hur kan det komma sig att vi sörjer en hund så intensivt – vad är det vi förlorar när den dör? Hon väljer att diskutera frågan utifrån en handfull engelskspråkiga kvinnliga författare och deras hundar. För Maureen Adams är författarnas relationer med deras hundar som vilken relation som helst. Boken varm men inte sentimental, rolig men inte putslustig, och den innehåller en intressant, aldrig trivial analys av vad det är som händer när en människa – i det här fallet kreativa och ganska sårbara kvinnor – vågar ge sig in i en relation med en hund.
Vad kan jag säga – för den som är intresserad av Virginia Woolf, Emily Dickinson eller Edith Wharton: Läs den. För den som är intresserad av hundar: läs den!
Se även: www.shaggymuses.com
3 svar på ”Kvinnliga författare och deras hundar”
Lämna en kommentar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
Det låter som något för mig. Jag har tyvärr blivit allergisk på senare år… jag som älskar djur! men, läsa kan man ju göra ändå! ; )
Vilket roligt ämne! Den ska jag leta rätt på 🙂
Vilken fin serie pe5 duon med de tve5 ff6ljeslagarna! Jag ke4nner en stark samhf6righet och tror de vakar f6ver varann genom dyegtns alla minuter.Tack ff6r dina fina bilder och att du sprider medme4nsklighet, re4ttfe4rdighet och ve4rme!