Det skulle vara ett sätt att beskriva Mark Haddons ”A spot of bother” som jag nu har läst ut.
Fem stjärnor. Fem getingar. Fem vadsomhelst. Rekommenderas till alla som tycker att kärlek är svårt. Och gillar engelsk humor, för boken är så rolig att läsaren riskerar att allvarligt störa sin omgivning – jag kunde i alla fall inte låta bli att skratta högt, gång på gång.
”Loving someone means taking the risk that they might fuck up your nicely ordered little life. And you don’t want to fuck up your nicely ordered little life, do you?”
”Have you met someone else?”
”You’re not listening to a word I’m saying.”
Så kan det låta när Mark Haddon låter en relation ta slut. Kärlekens risker och belöningar är bokens tema.
Rent tekniskt består den av 144 ibland ytterst korta kapitel som bitvis ligger omlott i berättandet – när ett nytt perspektiv tar vid backar författaren ofta så att vi får se slutet av det förra kapitlet fast genom en annan persons ögon. Kul och effektivt.
REKOMMENDERAS!!!
Jo, även den var ju fylld med respekt. Respekt och värme för människor som kämpar med att leva sina liv, från dag till dag. I det påminner Haddon om Alexander McCall-Smith. Kanske är det därför det är så tillfredsstsällande att läsa deras böcker… Tycker inte att detta är särskilt ”psykiatriskt” – mer allmänmänskligt (fast jag är nog miljöskadad 🙂 )