The Mayor of Casterbridge (Thomas Hardy) gavs ut 1886. Jag tycker mig se en dramatisk skillnad mellan Hardys syn på personlighet, och min egen (eller en modern, skulle jag kanske säga). För Hardy är personligeten given, och den styr människans öde intill det sista andetaget. Så går den stackars borgmästaren i Casterbridge mot sitt tragiska och förutbestämda fall, på grund av den person han är. Idag ser vi personlighet mer som ett pågående projekt i våra liv – vi påverkar och påverkas, vår personlighet stöts och blöts… och förändras.
Den som inte tror att det går att påverka i alla fall en del av våra personlighetsyttringar har nog svårt att vara psykiater!
Hardy har nu ersatts av tre böcker (läser ofta så). Dels Richard Dawkins ”The God Delusion” där han går till attack mot idén att det finns en gud. Dels Mark Haddons ”A spot of bother”, och till slut Tony Hillermans ”The shape shifter”.
Hillerman har visat mig att det går att skriva kriminalromaner som utspelar sig i kulturer som är främmande för läsaren – det han har gjort för Navajoindianerna vill jag göra för Etiopierna.
Sedan ska jag läsa följande:
Clinical Neuropsychiatry, temanummer om Darwinian Psychiatry, Aprilnumret 2006