Empati igen! Riksstämman.

Går det att öka vårdgivares medkänsla för en utsatt patientgrupp genom en föreläsning? Det var min fråga när jag berättade om självskada, empati, och spelade Antony Hegartys ”Paddys Gone” på Rikssstämman. Se tidigare inlägg från ”Allt om hälsa” 26/11.

20 män och 37 kvinnor som lyssnade på min översikt har lämnat tillbaka enkäter.

Resultat:

Av de 20 männen rapporterade 15 att de nu skulle känna mer medkänsla med en person som hade skadat sig själv. 5 rapporterade ingen skillnad. 16 rapporterade att de blev mer berörda av ”Paddys gone” vid tredje lyssningen, tre rapporterade ingen skillnad, och en hade beröts maximalt redan vid första lyssningen.

Av de 37 kvinnorna rapporterade 6 att de hade upplevt maximal medkänsla direkt, 22 angav ökad medkänsla, och nio kände ingen förändring.
2 hade blivit maximalt berörda redan vid första lyssningen, 28 blev mer berörda av musiken vid tredje lyssningen, 6 upplevde ingen skillnad, och en blev mindre berörd.

Jämförelse mellan deltagarna från Allt om Hälsa Mässan i Älvsjö, och Riksstämman i Göteborg:

Jag får börja med att säga att lokalen var betydligt bättre i Älvsjö. Där hade vi ett eget rum, medan Stora Scenen i Göteborg var öppen runtom, och låg mitt bland andra, pågående aktiviteter.

Trots detta blev resultaten likartade (se inlägg från 26/11) . Jag ska gå vidare med det här konceptet – det verkar fungera!! Ska också se om det går att räkna på svaren, det är dock svårt med jämförelsen eftersom förutsättnbingarna var så olika – tyvärr, eftersom Riksstämmegruppen verkar ha startat på en lägre nivå av självskattad medkänsla (jag vet inte än om skillnaden är signifikant).

Nästa steg blir att testa musiken respektive informationen om självskada var för sig under likartade förhållanden, och sedan den kombinationen som jag nu har prövat med lyckat resultat för att se om det är som jag tror, att musiken och informationen förstärker varandra.

Tack alla som deltog!!