När jag läste medicin var det en etablerad sanning att vi alla föddes med ett visst antal hjärnceller, och att det sedan bara gick utför. Hjärnskakning? Adjöss till några stycken. Festkväll? Hej då till några till. Det visar sig nu att det vi fick lära oss var fel.
Elizabeth Gould och andra forskare har upptäckt att hjärnan, liksom andra vävnader, visst kan reparera och bygga ut/upp sig. Det som är upppmuntrande är att vi kan påverka vår hjärna genom att använda den. Det som är mindre uppmuntrande är hjärnan utarmas hos personer som inte får tillfälle att röra sig, uppleva med kroppen och sinnena, tänka och problemlösa.
En råtta utvecklar exempelvis ungefär 9 000 nya hjärnceller om dagen, men de överlever bara om råttan lever i en intressant miljö, så att de tas i bruk. Om råttan lever i en liten laboratoriebur försvinner de nya cellerna igen, och råttans hjärna graderas därmed inte upp. Likadant är det i hjärnor hos arter som är mer närbesläktade, och det finns stöd för att detta även gäller oss människor.
.
Så ut och upplev, eller gör något nytt, så att dagens nya nervceller tas i bruk och blir kvar!
Hej
Ack så sant, det som sker i hjärna återspeglas i kroppen.Jag har haft föremån att arbeta med äldre och dess funktionsnsdsättningar i 18 år. Jag har sett att de äldre som har haft tillgång till arbetsterapi/handtäning kunde greppa med sin skadad hand efter att de inte använde handen på 3 år.Vissrligen finnmotorik är inte fullgod men handen kan användas i dagliga aktiviteter.
Innan dess var handen liggande på rullstolsbordet. Sådan skillnad på att kunna tx. äta med två händer,att hålla i tidningen gör mig ödmjuk inför hjärnan och de små, små cellerna.
Även jag har lärt mig i neurologi att de förlorade hjärnceller är borta för gott vilket uppenbarligen är inte fallet. Kul vad.
Men det vad naturen kan ge oss så komunnerna i stockholm hotar att ta bort från de äldre. Jag undrar hur det är i andra länder med äldre rehab/omsorg. Finns det goda förebilder? Maria
det var skönt att höra!