Ny intressant läsupplevelse! Jag har börjat läsa ”The Sacred Game”, av Vikram Chandra, en nästan 1000 sidor lång deckare som utspelar sig i Mumbai. Den har meningar som:
”… had it really existed, that small empty street, clean for the children’s cricket games and dabba-ispies and tikkar-billa…”
Dabba-ispies? Tikkar-billa? Det finns ingen ordlista.
Läsaren som är obekant med indien får gissa, och bygga sin helt egna version av det som pågår. Det är fascinerade att märka hur hjärnan letar efter en bilder, objekt som skulle kunna stämma.
Polisen parkerar ”near a paan-stained wall…” Jag ser den framför mig som ljusbrun, med mörkare fläckar. Av vad? Paan kunde vara urin, kunde vara ett byggmaterial, kanske är det något helt annat, så jag konstruerar en parallell verklighet till den författaren har beskrivit.
Det tog ett tag att vänja sig – i början ansträngde jag mig att försöka förstå den ”rätta” betydelsen av alla okända ord, övervägde att köpa en ordbok med indisk engelska – sådana finns. Sedan gick det upp för mig att det ju inte behövs. Paan får väl betyda det jag vill att det ska betyda, just medan jag läser den här boken. Jag har fått en större frihet att läsa kreativt än jag varit med om på länge! Så kanske borde vi alla, när vi skriver, slänga in obegripliga ord som läsaren själv får fylla med mening. Kanske är den bok som respekterar läsaren mest helt obegriplig.
För övrigt kallar personerna varandra för Saab alltsomoftast. Undrar om det är detsamma som Sahib?
Väldigt givande bok, som rekommenderas.
William Boyds Restless ska jag läsa om innan jag skriver något om den. Jag har inte riktigt hämtat mig efter läsningen.
How seldom do I have the honor of qultiay reading content with which I agree. This excellent article has given me reason to pause and take many factors into consideration.