Synkronicitet?

Min bok som kommer i april heter “En passande död” och handlar om precis detta: hur vill vi dö, och vem ska ta ansvaret för att vår självbestämmanderätt respekteras även i livets slutfas?
Och så läser jag “Hjältar och hjältinnor”, en antologi som redigerats av Therése Andersson, Nordic Academic Press 2012. Första kapitlet handlar om jätten Starkater som figurerar i Olaus Magnus historiebok över de nordiska folken från femtonhundratalet. När jätten ska dö får han problem: en hjälte får nämligen inte dö av sjukdom, inte heller tyna bort i ett naturligt åldrande. Starkater väljer därför att “köpa en baneman”, han betalar för att bli dödad i strid. Han väljer sin död.
Idag var det dags för nästa:
“Den ädla döden” av Michael Azar, Leopard förlag 2013. Inledningscitatet är från Agamemnon, av Aischylos (född 525 f kristus) “En ädel död är en gudagåva”.
Boken handlar om att välja martyrskap, vilket ju är att bestämma över sin död på ett synnerligen aktivt sätt.
så nu undrar jag om jag har prickat en fråga som ligger rätt i tiden, eller om jag bara lägger märke till andra som intresserar sig för samma fråga?

Lämna en kommentar