Jag har blivit farmor! Två små nya människor har anslutit till projektet människa på jorden. Två nya kombinationer av egenskaper och förutsättningar kommer nu ut i vår oförutsebara framtid. Tveklöst ett lika stort mirakel varje gång!
Talanger och sårbarheter blandas och ges i varje ny generation. En del är nytt, annat återanvänds, exempelvis flickans ena x-kromosom. Samma kromosom arbetar på inom både mig och hennes far. Men sedan är det slut. I hennes egna ägg som redan är klara har det skett en blandning, ett givande och tagande, mellan x kromosomen hon fått av sin far och den hon fått av sin mor, så hennes döttrar kommer att ha alldeles nya x-kromosomer.
Visst är det svindlande? Jag har alltid varit mer förundrad av det som sker inom oss än av det yttre, oavsett hur stort och häpnadsväckande det kan vara ett exempelvis lära sig mer om rymden… Vad är väl ett svart hål jämfört med en dynamisk x-kromosom?