Under alla år inom sjukvården följde jag någon slags regel att vara neutral avseende frisyr, klädsel m.m. Detta därför att konsultationen ska handla om patienten, inte vårdgivaren, och har man en ”se-på-mig” sminkning eller frisyr skulle det lämna mindre utrymme för patienten. Jag är osäker på om det stämde, ibland verkade det göra det, som när min gamla mamma ringde och grät därför att när hon äntligen hade fått en läkartid hade den unga kvinnliga läkaren haft på sig lösögonfransar.
Lösögonfransar! Som om hon skulle på fest. Så henne gick det ju inte att tala med.
Andra gånger verkar ovanliga/extrema frisyrer ha fungerat hur bra som helst (enligt dem som bär dem i alla fall). Fast det är ju svårt att veta, jag är rätt säker på att min mamma inte sa något om ögonfransarna, så doktorn kunde ju inte gärna veta hur de uppfattades…
Hursomhelst är jag nu fri att göra som jag jag vill, och såhär vill jag att mitt hår ska se ut just nu 🙂
Härligt att vara fri på många sätt som pensionär.
Själv går jag mest omkring i hundkläder då jag lever tillsammans med en underbar dreglande labrador